Kampen mot ondskan – 3 i fastan

Andra årgångens bibeltexter

Jesaja 59:14-16 o Mark 5:24-34

 Vi är inne i fastlagstiden då bibeltexterna möter oss med det allvar som hör samman med Jesu vand­ring till korset. Förra söndagens tema var Den kämpande tron och i dag ställs vi inför Kampen mot ondskan. I anslutning till hur det ser ut i vår värld i dag väljer jag att predika över en av dagens gammaltestamentliga texter från Jesaja 59:14-16. Du finner den i andra årgångens texter – Psalmboken sid 1 180

Kan det som sker i dag på hög politikernivå återges i bättre ord? Politiska ledare brukar lögnen och så kallade alternativa fakta för att få gehör för sina syften. Rätten trängs tillbaka… Ärligheten snubblar på torget.

Ondskans framträdande

Historien är berättelserna om människan som ansvarig eller offer för ondskan. Ondskan per-sonifieras i mytiska gestalter som ormen, som draken, som Satan och Djä­vu­len. Inte sällan talar vi om dessa gestal­ter med ett leende – men det djävulska i tillva­ron ler vi inte åt.

Det finns inte någon neutral mark i universum i vårt möte med ondskan. Vi ställs inför den. Vi tving­­as till val – antingen vi vill det eller inte Vi stänger våra gränser för dem som flyr från krig, våld och förtryck. Vi hindar familjemedlemmar att förenas i Sverige. Vi utvisar ensam-kommande ungdomar till Afghanistan och andra krigsdrabbade länder efter att deras åldrar blivit uppskrivna.

Ondskans problematik är att den har en ofattbar förmåga att klä sig i vackra och oför­arg­liga kläder. Jesus talade om vargar som kommer klädda i fårakläder. Ondskans främsta känne­tecken är för­klädnaden.

Vi vill gärna placera ondskan hos andra människor och se oss själva som relativt goda. Där ondskan blir allra tydligast vill vi se det som en följd av att verkligt onda människor agerar. Det ohyggligt on­da som förintelsen av miljontals judar innebar har vi sett som en följd av nazis­mens herravälde i Tyskland. Men nazisternas mål att utrota judar och andra specifika människogrupper hade de ingen möjlig­het att själva förverkliga.

Den judiske filosofen Hanna Arendt fick fly till USA för att överleva vad som skedde i hennes hemland Tyskland. Hon visar i sin skrift Den banala ondskan att det krävdes samvetsgranna insatser av den tyska byråkratin för att utmärka och skilja ut alla judar och märka ut dessa inför det som skulle ske. Den processen tog tid och skedde under tystnad hos alla etablerade och organiserade eli­ter i det tyska samhället Hatet byggde vägen till Auschwitz men det var likgiltigheten som banade den.

I dag ser vi på nytt hur högröstade nationella kretsar träder fram och söker plats i dagens samhälle – ibland med rasistiska till och med nazistiska inslag. I de jätteorganisationer som såväl samhällets byråkrati som det privata näringslivet utgör i dag vet vi att den enskildes ansvar kan elimineras. Det behövs bara lydiga eller till och med villigt deltagande människor – som normalt sett själva inte skulle bryta mot mo­ralens regler. Den banala ondskan tar sin plats mitt ibland oss.

Vi ser hur detta sker hos oss bland annat vad gäller den svenska flyktinghanteringen. Enskilda männi­skor utsätts för absurda beslut och handlingar, där det tycks vara omöjligt att se var an­sva­ret ligger. Genom att personakter av skiftande slag manglas genom olika instanser förblir de män­­niskor dessa gäller utan ansikte för hand­läg­garna.

Vi behöver fundera något över formuleringen den banala ondskan. Kanske drabbar den oss då närmare. Är det ett begrepp som fångar in något av det vi står för och ger uttryck för i våra samtal med varandra? Hur tecknar vi de människor som inte hör hemma i våra sammanhang och står för opinioner som inte ryms i våra åsikter och ställningstaganden?

Kamp mot ondskans makter

Vi lyssnar än en gång till profeten Jesajas ord: Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram. Ärligheten har gått förlorad, den som skyr det onda blir plundrad. Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt.

Allvaret i Jesajatexten blir än mer påträngande i de ord som följer: Herren såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep. Jesajas ord var: Rättfärdigheten stannar på avstånd. Vi kanske minns Martin Luther Kings mest citerade uttalande: ”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”

Paulus varnar i flera av sina brev för makter och krafter som människan inte skall låta vara sina her­rar. Vi läser i Efesierbrevet: Det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot mak­ter­na, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarym­derna.

 Har de makter och krafter som Paulus talar om att göra med vår tid och vår situation? Det sägs att vår tid präglas av att människan blivit allt mer och mer rationalistisk. Hon låter sig i dag inte som tidigare generationer styras av diffusa andemakter..

Dessa förrädiska makter kan betyda de opersonliga krafter som finns i vårt samhälle – ekono-mi, propagan­da, sexualitet, all­männa opinionen, religiösa tänkesätt och fördomar – det vill säga allt sådant som utan tvivel utövar inflytande på oss och ibland härskar över våra liv utan att vi är klart medvetna om dem. Marknadskraf­ter­na råder i dag i såväl väst som öst

Kampen mot ondskan tillsammans med Jesus i den Helige Ande

Men Paulus talar inte bara om dessa makter utan slår fast att Gud avväp­nade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem ge­nom Kristus. Dessa opersonliga makter har i Kristus demaskerats och avslöjats. Kristi kyrka fick av Jesus uppdra-get att föra kampen mot ondskan vidare – att offentligt avslöja ondskans makter och klä av dem deras fals­ka gudom.

Vi skall senare sjunga psalmen 96 som vi sjöng för några söndagar sedan. Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig… din kärlek strömmande genom mig. Den psalmen förutom sex andra psalmer är skrivna av Arne H Lindgren. Vem var han? Hans liv påminner i viss mån om kvinnan i Markustexten vi hörde läsas.

Arne var son till en pastor i SMF i Lund. Han utbildade sig till lärare. Men det skedde också något helt annat. Alkoholen kom in i hans liv vilket resulterade i åtta års kamp och vistelser på anstalter för mental och alkoholistvård vilket han återger i böckerna Svart dagbok och Böner från Betesda. På en resa till Polen med alkohol hamnar han i slagsmål och häktas och sätts i en trång cell tillsammans med andra fängslade.

Men då han står på toaletten tränger genom gallret plötsligt ett ljus in. Han berättar: .”Vem är du, viskade han. Vem är du som tvingar mig, som kräver ett svar av mig. Du vet jag orkar inte längre. Jag är slut och trött, orkar inte ta ställning. Vem är du? … Ja, jag vet att du finns, viskade han. Han visste bara just nu, att där ute nånstans. Att där ute, utanför galler och spindelväv, väntade en kraft på honom. Något som nära hörde ihop med honom och hans liv. ”

Han berättar: ”Folkskollärare Knut-Efraim Linde” – som han kallar sig i de böcker han senare skriver – ”från Violvägen i Eslöv kröp upp i sin säng drog filten över huvudet och grät stilla. Glädje och kraft strömmade igenom honom… Han var inte längre rädd… Han visste att det fanns en befriande kraft nånstans – som kvinnan i Markustexten trodde. Den vetskapen hade han fått i samvaron med en handfull människor… i en cell i fängelset Kamien-Pomorski i norra Polen.

I kampen mot det onda som greppat honom kom ljuset och de gåvor som han bar inom sig fick blomma ut bland annat i den psalm vi senare skall sjunga. Öppna mig för din kärlek. Världen behöver mig.

I Jesus Kristus upprättas ett folk, Guds husfolk, Kristi församling i vilken himmel och jord möts – för att vara redskap att låta Ordet bli kött. Guds vilja skall ske här hos oss som den sker i Guds himmel. Den skall ske i den enskilda männi­skan, i det lilla samman­hanget, familjen och grann­skapet och ut i det allt större sammanhangen. För detta utlovade Jesus kraft ifrån höj-den, genom den heliga Anden.

Kyrkan är Guds folk med en mission, ett uppdrag. En kristen kallas inte att sitta på åskådar-plats. Vi kallas att dras in i Guds historia. Till det behövs vad Paulus slog fast till församlings-borna i Efesus: Hämta nu styrka hos Herren, av hans väldiga kraft. Ta därför på er Guds rust-ning, så att ni kan göra motstånd – göra motstånd.

 Jesus utmanar oss att i den Helige Ande vara ondskans motkrafter! Arne Lindgren kunde säga: Världen behöver mig … din kärlek strömmande genom mig.

 

Leif Herngren Bohus-Björkö 18.03.04