Leif Herngrens Blog

Tankar om livet

Archive for mars 2015

Guds mäktiga verk – begär ett tecken – Marie Bebådelsedag

leave a comment »

Lukas 1:26-38 och Jesaja 7:10-14

Dagens evangelietext be­rät­tar om händelser som vi lyssnar till och förundras inför. Utifrån våra kunskaper om naturen och livet har vi svårt att fatta och förstå vad texten berättar. Det stämmer inte med vad vi vet är möjligt. Så var det också för Maria – Hur skall detta ske?  

Likadant är det med berättelsen om Sakarias och hans hustru Elisabet som föregår Marias uppenbarelse. Sakarias ställs inför beskedet att hans hustru så gammal hon är skall föda ett barn: Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal och min hustru är till åren.

Fastlagstidens bibeltexter lyfter fram det vi ställs inför i livet: prövningens stund, den käm-pande tron och kampen mot ondskan. Så finns där i dag temat över Marie bebådelsedag Guds mäktiga verk. Det temat är taget från Marias lovsång som följer på berättelsen om Marias besök hos Elisabet som känner barnets sparkar inom sig och ser en bekräftelse på att Guds löfte till hennes man Sakarias gått i uppfyllelse. Maria brister då ut: Hon prisar Herrens storhet… Herren har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna… stora ting låter den Mäktige ske med mig…  

Här finns en spänning mellan Marias lovprisande ord och det liv hon sedan levde. I relation till vad Jesaja-texten gav blir rubriken över mina tankar Guds mäktiga verk – begär ett tecken.

”I en värld full av kosmiska under…”

Vi har i psalmboken en sång med orden ”I en värld full av kosmiska under ser barnet det du inte ser”. Den fort­satte lite lekfullt med barnets upplevelse av änglar som dansar då löven faller från träden. Så kom barnets fråga: ”Ser du änglarna pappa… Hör vilken vacker mu­sik!” ropar barnen till oss och spelar på sina harpor med strängar av garn på en spik!

”Men vi ser inte lekarnas mönster, vi hör inte låtsasmusik. Vi har bommat till våra fönster mot glädjen som var så unik.” ”I en värld full av kosmiska under ser barnet det vi inte ser…” Minns du vad Jesus sa i en gång: Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer ald­rig dit in.

Vart är vi i västerlandet på väg? Lever vi i en så av materia och teknik fixerad värld att vi bommat till både ögon och öron för livets mysterier? Lever vi så inkaps­la­de i det rationella – i vårt förnuft – att vi inte längre har känsla för livets under – de kos­mis­ka undren – och det under vi människor är?

Den moderna människan har – som Jesus fick gö­ra – gått upp på en höjd och skådat ut över allt vad denna världen erbjuder. Hon tillber det synli­ga, det mätbara, det som är möjligt att för-vandla till makt och kapital. Man över­ger så sin Ska­pare och dyrkar det skapade.

Den vetenskapliga revolutionen med all dess teknologi erbju­der oss mycket som kan vara till stor välsignelse för oss. Är den det? Svaret är både ja och nej. Vi har – bild­ligt talat – för­vand­­lat stenar till bröd. Mycket har gjort det lättare för oss att le­va. Samtidigt – människan utarmar med sin tek­nik vår jord och det liv hon fått att leva. Tyvärr bär alltför mycket av det vi människor tänker ut och skapar förbannelsens stämpel.

TV återgav nyligen ett program om vetenskapens värld. Det visade hur forskare på syn­tetiska vägar laborerar med livet. Det konstaterades att hon söker vara Gud. Vi söker ta Guds plats.

Begär ett tecken

I texten från Jesaja berättades det om den rädsla som fanns hos både kungen och folket i Juda då de angreps av grannländerna Israel och Aram. Kungen Achas sökte stöd hos stormakten Assyrien. Jesaja gav då kungen ett annat bud. Misstro inte Gud i din förtvivlan och sa: Begär ett tecken av Herren, din Gud.  

Men för kung Achas handlade det inte om att förtrösta på Guds ingripande. Han sökte stöd från annat håll. Då förmedlar Jesaja denna hälsning om ett Guds tecken: Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ´Gud med oss.´

För oss är de orden inte bara en hälsning för Juda folk och kung. Det är en profetisk hälsning vi förknippar med evangeliets berättelse om Maria. Det är det tecken som Herren själv ger för alla tider. Det talar om för oss vad Gud vill säga oss – Immanu El som betyder Gud med oss.  

När vi står där med alla våra frågor om Gud och den himmelska världen får vi ta emot Guds bud Immanu El. För visst är det för oss så som Tore Littmarck vittnar om i en av sina psalmer: ”Jag har ofta frågor, Herre, men så sällan har jag svar. Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val… Tänk om du är den som väntar just i tvivlets ensamhet, Inte bara på min fråga, men som väntar just på mig… i tvivlets ensamhet.”

Nog önskar vi alla starkare tecken från Gud på hans närvaro. Guds svar är…

Inkarnationens tecken – Immanu El

Evangelisten Johannes tecknar vad som hände på sitt sätt. Han skriver om Ordet: I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet…  

Det är detta som Marie bebådelsedag berättar för oss. Det som blev en verklighet då Maria på ängelns hälsning står där med sin fråga och får beskedet: Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig.
På detta följde Marias svar och överlåtelse till vad Gud lovat genom Immanu El-tecknet och den hälsning hon själv fått:
Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

Med allt som möter oss i livet och ibland drabbar oss så kommer frågan mer än en gång: Är Gud med mig – Gäller det också mig? Du kanske just nu grubblar över detta då du ställts inför budet om ohälsa och sjukdom. För din egen del eller för någon som står dig nära. Eller kanske det är då du drabbats av någon svår motgång eller har ifrågasatts.

Hälsningen vi knyter till Maria är Immanuel El, Gud är med oss. Med den hälsningen försäkrar oss evangeliet att vår Skapare är med oss i vår livsvandring.

Vi står inför den utmaning Maria fick – som hon ger vidare till oss – att tjäna Herren. Men också inför det tecken Gud gett för alla tider – barnet i Betlehem – och dess löfte om Guds närvaro i våra liv. Immanu El – Gud är med oss. ”På tröskeln till Marias hem står vi med tack och lov för att Gud lät sin ende Son bli barn på denna jord”.

Leif Herngren  Bohus-Björkö 15.03.22

Written by leifherngren

mars 21, 2015 at 11:22

Jordens sång och livets vatten

leave a comment »

 

Vad är ett underverk?

 

Under antiken räknade man med ”världens sju underverk”: Babylons gyllene murar, Dianas tempel – Jmfr Apg och Paulus besök i Efesus, Egyptens pyramider… Föremålen har skiftat – somliga är borta för alltid. 1700-talet: Colosseum i Rom, Kinesiska muren…

 

I dag? Kanske något av de byggnadsverk som nu byggs upp med det urgamla syftet som gällde redan vid tornbygget i Babylon att man vill göra sig ett namn? Kanske någon av dagens helt ofatt­bara datorer? Kanske månraketen som gjorde det möjligt för några människor att bli mån­gubbar? Kanske en av de atomdrivna tridentubåtarna som kan hålla sig i undervattensläge så länge och som i sig har kärnladdade missiler med en sprängkraft som tio gånger överskrider allt vad som brukades under hela andra världskriget? Många här minns förödelsen under det kri­get!

 

Jag tror inte att vi här skulle kunna komma överens om vad som i dag skall räknas till ”världens sju underverk”. Vi skall nu i stället ta in ett underverk som stått sig genom alla tider. Ett under som tillkom vid jordens uppkomst.

 

Vanligt vatten – det absolut vanligaste ämnet på vår jord! Utan vatten inget liv på jorden. Allt liv är för sin tillkomst och uppväxt helt beroende av vatten. Vattnet är förutsättningen för att du finns till. Vad värre är: du består till 2/3 av vatten. Av mina 90 kilo är 60 = vatten!

 

I dag tycker vi säkert att vi fått nog av detta vatten i form av regn. En annan dag längtar vi – i varje fall ni bönder – efter vatten.

 

Jag nämnde tidigare tridentubåten som ett tänkbart underverk. I stället är det ju så att denna båt utgör ett av de allra största hoten inte bara mot människan själv som tillverkat den utan mot hela skapelsen. Man räknar med att vi i dag har kapacitet att förgöra hela mänskligheten flera gånger om – hur nu det skulle kunna vara möjligt! Vi vet också att miljöförstöringen utgör ett så allvarligt hot att den hotar vår tillvaro. Inte minst slår den ut mänskligt och annat liv varje dag, varje timma, varje minut. Mitt anförande i dag skulle kunna bli en nattsvart redogörelse för allt detta som i dag hotar människan och hela jordens underbara liv.

 

Låt mig i stället få citera hur Stefan Edman avslutar sin bok Jordens sång:

”Så stiger från Jorden inte blott mänsklighetens svanesång, dödsmässan över det kosmiska livsundrets sammanbrott på vår planet. För den som har öron att höra ljuder en annan sång, vackrare, klarare. Den kommer från markens och vattnets myllrande liv. Du hör den viska i kolatomer och vattenmolekyler. Den brusar i din egen kropp.

Lovsången över den skapande Kärleken. Till Livets Herre från livet självt… Jordens sång”

Jag vill nu ställa samman detta med ”Jordens sång” och det här med det under som vattnet utgör. Rubriken för mina fortsatta tankar blir därför: ”Jordens sång och livets vatten”.

 

Livets vatten…

… för människan

Då jag nu dricker lite av det här vattnet så tar jag in i min kropp något som bildades vid jordens uppkomst. Det vattnet har kanske skvalpat omkring i Sargassohavet. Det har kanske varit in­fru­set i Antarktis under några tusen år. Det har svävat som moln långt upp i skyn.. Med vattnet så förenas jag på sätt och vis med hela skapelsen. Min kropp blir en del av skapelsens gigan­tis­ka kretslopp.

 

Man säger därför ibland att vattnet är skapelsens blod!

 

Du har en tid vilat i det fostervatten som var förutsättningen för att du skulle kunna bli du uti­från den ynkligt lilla förening som en dag blev till mellan ett ägg och en spermie. Ägget som var 0,2 mm och spermien ännu mindre inrymde allt det som blev du – hårets färg och eventuella lockar, näsan krökning som gjorde att man utropade ”se vad lik pappa barnet är”.

 

Vi skall inte nu dröja inför undret människan. Låt mig ändå få påminna dig om ett par saker:

– då du nu lyssnar till mig är detta möjligt tack vare den vätska – mest bestående av vatten –
som finns djupast inne i ditt inneröra och som för ljudvågorna vidare till hörselnerv och
din hjärna. Och där söker hjärnan tolka det som just nu blir sagt!

– Ta och titta på någon av dina grannar. Det är möjligt för dig tack vare den kammarvätska som finns    alldeles innanför horhinnan och som formar den lins som bryter ljusstrålarna så att du ser vad du ser.

Du har att tacka vattnet för både att du kan se och kan höra.

 

Då jag nu tar mig ytterligare en klunk av det här vattnet så kommer dess vattenmolekyler att sprida sig i hela min kropp. Genom blodet – som till 83% består av just vatten – förs näring ut till kroppens 60.000 miljarder celler. Du hörde rätt men kan troligen lika lite som jag fatta detta helt ofattbara att människan är uppbyggd av 60.000 miljarder celler som alla behöver näring och förbindelse med helheten. Vi vet vad som annars händer, då t ex kallbranden sätter in. Jag minns min moster som fick bägge benen amputerade pga bristande blodcirkulation. Men inte nog med att näring skall föras ut till varje cell. Syret skall också transporteras ut och – inte att förglömma – avfallsprodukterna skall föras tillbaka till lever och njurar för sönderdelning och utsortering. Det måste kroppen bli av med.

 

Blodet är livets ”kungsväg”. Genom det förs också en rad signaler ut till kroppens alla delar – för att dessa skall kunna fungera som delar i en kropp.

 

Detta är något av undret människan. Och vattnets plats i hela det mänskliga livet. Om du blir av med mer än 1/5 av kroppsvätskan så dör du!
För att du skall kunna vara människa krävs livets vatten. Utan vattnet inget liv! Ingen männi­ska! Ingen Leif Herngren!

 

Kan du höra jordens och livets sång i ditt eget inre? En sång till skapelsens herre!

 

… för hela skapelsen

 

Men vattnet hör inte bara människan till. Vattnet finns i havet och våra övriga vattendrag. Det finn i jordytan och det finns i atmosfären. Det finns som vatten men också som snö och is. Och det finns som vattenånga. I ett ofattbart kretslopp uppehålls livet på jorden genom vattnets väx­lingar och rörelser. Från jord och hav lyfts det genom solen upp och bildar så småningom – till allas vår förtret i midsommartid, men tack och lov annars – underbara molnformationer som bevattnar vår jord. 1 m vatten på ett år över hela jordens yta! Fattar du detta?

 

Jag och familjen har paddlat ut på Sävens vatten och badat i dess vatten och solat vid dess små fina sandstränder. Vi har – Per och jag – övernattat på en liten kobbe som stycker ut i sjön lite norr ut på dess östra strand. Kan du se ut genom sommarhemmets fönster och njuta av allt det vackra som hör samman med en sjö – inte minst en midsommardag!
Vi har också sommar efter sommar summit i havets salta vatten i norra Bohuslän och med våra cyklop sett något av de liv som finns i vattnet.
Vi har – senast i vår – åkt upp i fjällvärlden och njutit av de väldiga vidderna och vattnet där – som snö.

 

Över allt möter vi detta: Vattnet som skapelsens urelement – ursaft! Denna – det vanligaste av alla ämnen – vätska är i sanning ”livets vatten”!

 

Inför våra tankar om detta med ”livets vatten” vill jag ställa frågorna som Job en gång gjorde: Job 38:25-30

 

Kan du denna midsommar ute i naturen höra ”jordens sång”? Den borde sjungas inte bara av näktergalar och andra sångfåglar. Har du hört lommens läte över Säven eller någon annan sjö? Hör du jordens sång i havre- och vetefältens sus?

 

Människan som hotet mot människoläktet och hela skapelsen

 

Vi kan inte ens på denna midsommardag – dessutom som världsnaturens dag – bara stanna inför skapelsens härlighet. Vi kan inte bara sjunga ”Härlig är jorden”. Vi måste påminna varandra om att hela människosläktet och hela vår miljö, den jord vi fått att leva på i dag är hotade. Heliga skrifter och profeter har tidigare talat domedagsbudskap – som många ryckt på axlarna åt. I dag är det inte kyrkornas profetröster vi i första hand hör utan forskare och helt vanliga män­niskor som ger röst åt allvaret.

 

Människan utgör genom sin kommersialism, sin egoism och girighet det allvarligaste hotet mot allt liv på jorden. Människan har själv skaffat sig redskapen att utplåna allt skapat.

 

+ I 20.000 svenska sjöar har det ekologiska mönstret förändrats och livet dött ut eller håller på att dö ut
genom försurningen

+ 10-25 miljoner människor dör varje år på grund av bristande tillgång till rent vatten

+ 100.000 människor dör varje dag pga bristsjukdomar och omänskliga livsförhållanden bl a på grund av den gigantiska militära upprustning som fortfarande pågår trots glädjande nedskärningar – och där Sverige
tillhör i förhållande till sin folkmängd en av de allra största upprustarna

 

På olika sätt håller vi på – trots varningssignaler – att gräva vår egen grav. Ansvaret för detta ligger inte i första hand hos andra – hos de sk experterna och beslutsfattarna. Det ansvaret delar vi alla.

 

Det ansvaret kan födas utifrån att vi tar del av de hotbilder som finns i dag. Men ansvaret – tror jag – föds i första hand utifrån att vi något förstått de förutsättningar som gäller för fortsatt mänskligt liv och skapelsens överlevnad. Vi måste inse det oerhörda under som skapelsen utgör. Men också dess känslighet.

 

Vi måste lyssna till ”jordens sång”!

 

Den helige Franciscus talade om ”syster Vattnet”, broder Luften” och ”moder Jorden” och uttryckte vad vi alla borde känna ”Lovad vare Du Herre för syster Vattnet”.

 

Biskop Ambrosius uttryckte grundläggande skapelsetro genom sina ord om att ”jorden skall brukas av alla gemensamt”.

 

Jesus Kristus har helgat vattnet och hela skapelsen genom dopet och nattvarden. Vattnet blir livets vatten över vilket vi nedber helig Ande. Brödet och vinet är sprunget ur jordens frukt och människors arbete.

 

Mose stod en dag inför sitt folk och påminde dem om att de förelagts vad som gällde för liv respektive död, vad som gällde för gott respektiv ont, vad som gällde för välsignelse respektive förbannelse och gav dem ordet från Herren:

”Så må du då välja livet!”

 

Så må vi då vi livet!  Men då måste vi lära oss höra ”Jordens sång. Lovsången över den skapande Kärleken. Till Livets Herre från livet självt!”

Leif Herngren  Bohus-Björkö  Midsommardagen för åtskilliga år sedan

Written by leifherngren

mars 4, 2015 at 19:27