Leif Herngrens Blog

Tankar om livet

Archive for the ‘Icke-våld’ Category

Befriande teologi

leave a comment »

Finns det befriande tro och befriande teologi? Var i så fall finner vi dess rötter? Vi läser det avsnitt som återger Jesu framträdande i Nasarets synagoga där Jesus deklarerade sin kallelse:

Herrens ande är över mig,
Ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.
Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.                                                                      Lukas 4:18,19

 Jesu text är alltså från profeten Jesaja. Går vi till Jesajatexten så fortsätter den med ord av helt annat slag som alltså inte finns med i de ord Jesus brukar – en hämnden dag från vår Gud.

Jesus slår fast sitt uppdrag. Han kommer med ett glädjebud. Han skall förmedla befrielse och frihet. Evangelisten Johannes återger uppdraget med Jesu deklaration: Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. Det var ord han riktade till sin samtid. Dilemmat var att dessa inte ansåg sig behöva någon befrielse. Vad menar du med att vi skall bli fria? Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon.

 Jesu ord var ett budskap till hans samtida religiösa – inte minst till de religiösa ledarna. Jag vet inte om vi känner igen oss själva och vår tids människor. Ser vi behovet av ett befriande evangelium? Den som tror sig fri och inte ser de band som fjättrar en uppfattar inte något behov av befriande teologi.

 Paulus talar om befrielse och frihet. Är det verkligheter som endast hör till ett himmelskt liv eller är det verkligheter också för dagen som är? Jesu samtid uppfattade sig inte i behov av honom. De var Abrahams barn och inte fängslade av några bojor. Paulus såg vad som gällde och skrev till församlingsborna i Galatien: Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket egen. 

”Dessa förrädiska makter”

Paulus talar om makter och krafter som människor inte skall låta vara deras her­­rar. Kam­pen för rätt och rättfärdighet handlar för honom om en kamp mot härskarna, mot mak­terna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarym­derna.

Har dessa mak­ter och krafter att göra med vår tid och det vi aktualiserar? Teologer världen över har efter de ohyggliga världskrigen – inte minst vad som kännetecknade Hitler-Tyskland – uppfattat att de makter som Paulus talar om i sina brev har att göra med krafter som verkar mitt ibland oss människor och för grupper och natio­ner till vanvettets brant.

Teologen Albert van den Heuvel skrev i sin bok Dessa förrädiska makter om Paulus bruk av begreppet andemakter och relaterade dessa till vår tids makter. ”Makter kan betyda opersonliga krafter i vårt samhälle – ekonomi, propaganda, sex­u­­alitet, allmänna opinionen, reli­giösa tänkesätt, rasfördomar, nationalism eller kolonialism, det vill säga allt sådant som utan tvivel utövar inflytande på oss och ibland härskar över vårt liv utan att vara fullt skönjbara.” Dessa makter är förrädiska därför att vi ofta inte ser deras nedbrytande karaktär och styrka.

Är dessa förrädiska makter krafter som ligger bakom dagens värld av fattiga och rika, av privilegierade och förtryckta, av de flyende och oss i den trygga vrå av världen som vi söker sluta till för att inte alltför mycket störas.

Profetiska röster

Redan profeterna såg dessa krafter vara verksamma. Jesaja skrev Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar. Han förmedlade också dessa Herrens ord: Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor… jag hatar era högtider och nymånadsfester… Lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

Profeten Hesekiel förmedlade det han uppfattade var Herrens ord till sin samtid:

Profeterna kalkade över allting med sina falska syner och lögnaktiga spådomar. ’Så säger Herren Gud’ sa de, trots att Herren inte talat.
Folket i landet förtryckte och plundrade. Fattiga och svaga kränktes, invandrare var förtryckta och rättslösa.
Jag sökte efter någon som kunde bygga upp muren eller ställa sig i bräschen … Men jag fann ingen.

Hur skall vi förstå och tolka dessa texter? Biskopen Nils Bolander skrev på sin tid dikten Lagom:

”En grå liten fågel brast ut i ett hejdlöst jubel, vild av lycka över att få leva under öppen himmel, och färgade skyn med en blodröd, pärlande drill.
Då spände den förnumstige och ordensprydde domherren, en av de aderton i fåglarnas akademi, ut sitt buktiga bröst och dekreterade:
Så får det inte sjungas! Stäm ned tonen! Inga våldsamheten!
Lugn, behärskning, lagom… Slå vakt kring din värdiga sångskola
och tänd din ömkliga sparlåga, herr Lagom…
Du skall få en hederlig begravning, och på din gravsten skall huggas i granit: ”Här Hvilar Riddaren af Å´ ena sidan men Å andra sidan. När han lefvde, lefvde han aldrig.”

Vi kan leva – utan att i egentlig mening leva – i tystnad inför världens orättfärdighet.

Icke-våldets plats i ett befriande budskap

Hur är det i dag? Var hör vi befrielsens budskap? Var möter vi befriande teologi? Finns den i våra kyrkor? Eller är det utanför dessa?

Den 12 mars 1930 började 78 vitklädda män vandra i kolonn två och två med Mohandas Gandhi i spetsen – en vandring under 25 dagar de 388 km från dennes ashram i Ahmadabad i Indien. Målet var att nå Arabiska havets kust för att utvinna salt i trots mot den brittiska orättfärdiga lag som förbjöd utvinning av salt i kolonin. Det var den berömda saltmarschen som satte Gandhi i spetsen för Indiens frigörelse från det Brittiska Samväldet.

För Gandhi var utgångspunkten hans icke-våldsinriktade, handlingsorienterade filosofi satyagraha, sanningens styrka. ”Styrka kommer inte av fysisk kapacitet. Den kommer av okuvlig vila” – var hans ledstjärna. Under år i fängelse läste Gandhi Bibeln – som hindu – och hade uppenbarligen fängslats av Jesu ord Sanningen skall göra er fria. ”Icke-våld är inte de svagas vapen. Det är ett vapen för de starkaste och de tappraste.” Gandhi och hans vänner bröt lagen. 1948 mördades Gandhi. Så slutade hans liv som för så många av frihetens förespråkare vilka aldrig nöjt sig med att enbart ha åsikter och vackra ord utan handlat. Det dröjde ytterligare 17 år innan Indien blev fritt.

Ett av de medel som brukades mot diktaturen i Uruguay var kastruller. Militären hade svårt att slå ned dessa som med sitt trummande på kastruller gav till känna sin protest. Det blev till sist omkring 100 000 som tågade in i Montevideo och la grunden för Uruguays befrielse. Då jag var i Uruguay bad jag en av våra vänner att få ta med mig hennes buckliga kastrull hem som ett vittnesbörd om icke-våldets makt. Jag fick den men min gode vän Eduardos mamma i sjuttioårsåldern gav till känna sitt missnöje. ”Varför bad han inte om min. ”Jag fick den och hade med mig hem två buckliga kastruller.

Vad är det att vara kristen – att vara troende?

Går vi in i modern tid ställs vi inför ideologier som födde två världskrig och fortsätter att föda trakasserier, folkmord och herrefolk som ifrågasätter andra människors värdighet och frihet. Nazismen hade stöd av den regeringstrogna kyrkoledningen. Men det växte också fram en Bekännelsekyrka i konfrontation mot nazismen och de nazianstuckna ”tyska kristna”.

En av dess ledande gestalter var prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer. Mot rasförföljel-serna protesterade han öppet och häftigt och var också aktiv i en grupp som sökte störta Hitler. Han fängslades och satt i fängelse i över två år innan han till sist på Hitlers order avrättades den 9 april 1945 strax före krigets slut. Anteckningar och brev han smugglade ut från fängelset gavs efter hans död ut under titeln Motstånd och underkastelse. Hans tankar fick en oerhörd betydelse för det teologiska tänkandet.

Bonhoeffer funderade över vad det är att vara kristen och skrev:
”Att vara kristen innebär inte att var religiös på ett bestämt sätt, att göra om sig till någonting på grunda av en eller annan metodik (en syndare, en botgörare, ett helgon) utan det innebär att vara människa; Kristus skapar i oss människan, ej en människotyp. Det är ej en religiös akt, utan del i Guds lidande inom det jordiska livets ram.”

Bonhoeffer slog fast: ”Man vakar med Kristus i Getsemane.” Hans övertygelse var: ”En kristen måste alltså faktiskt leva i den gudlösa världen och får inte göra något försök att vare sig beslöja eller försköna dess gudlöshet; han måste leva ’världsligt´ och tar just så del i Guds lidande; han får leva världsligt, dvs han är befriad från falska religiösa hänsyn och hämningar.”

Martin Luther King

 ”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors handlingar, utan i goda männi­skors likgiltig­het.” Det är ett av Martin Lut­her Kings mest citerade yttranden. Den likgiltig­heten tog sig bland annat uttryck i hur läkare var delaktiga i nazisternas koncent­ra­tionsläger, i de japanska krigs­fångelägren i Kina och i de amerikanska experimenten med radi­o­­­aktiv strålning på interner. Det finns uppenbart ett mycket starkt behov av etiska koder men detta väcker ofta mot­stånd hos myn­dighe­ter och enskilda.

En avgörande bakgrund till Kings engagemang för de svartas rättigheter var Rosa Parks. En varm morgon satte hon sig gans­ka långt fram i bussen på en ledig plats. Då kom det en vit man och busschauffören sa till henne att resa på sig och ge plats för honom. Hon vägrade. Hon var trött och hennes fötter värkte. Arreste­ring­en av henne ledde till den 382 dagar långa bussboj­kotten i Montgo­mery 1955 där de färgade gick till sina jobb, ordnade bilpooler och vägrade att sätta sig i stans segregerade bussar.

Till ledare för denna aktion valde man pastorn i en av baptistkyrkorna – Martin Luther King 27 år gammal. 1957 bildades Southern Christian Leadership Conference med King som dess president. Marscher genomfördes bland annat Walk to Freedom med fler än 100 000 deltagare i Detroit genom Mississippi.

Att vara annorlunda var för King en följd av det kristna lärjungeskapet. Paulus ord om att för­nyas i sina tankar för att kunna avgöra vad som är Guds vilja var ord som han gjorde till sina. ”Vi måste träffa våra val. Skall vi fortsätta att marschera i anpassningens och den aktade ställ­ning­ens prome­nadtakt, eller skall vi lyssna till en mera avlägsen trummas virvlar och röra oss i takt med dess ekan­de ljud? Skall vi marschera endast efter tidens musik, eller skall vi ta ris­ken av kritik och smä­delser och gå fram i takt med evighetens? Mera än någonsin förr möter oss dagens kallelse i gårda­gens ord: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av er tan­kar.

Från stadsfängelset i Birmingham i Alabama, där Martin Luther King satt efter utförd olydnads­hand­ling, skrev han sitt berömda brev. Brevet var hans svar på ett publicerat uttalande av åtta präst­män i Alabama som ifrågasatte Kings agerande och de demonstrationer som genomförts i Bir­ming­ham av Southern Christian Leadership Conference. Frågan som ställts var hur man kan bryta mot vissa lagar och lyda andra. För King var svaret att ”Det finns två slags lagar: rättvisa och orättvisa. Jag är den förste att tala för att man skall lyda rättvisa lagar. Man har inte bara laglig u­tan också en moralisk plikt att lyda rättvisa lagar. Omvänt har man en moralisk plikt att bryta mot orätt­visa lagar. Jag skulle vilja instämma med Augustinus att ’en orättvis lag är alls ingen lag’.

Den 28 augusti 1963 samlades mer än 250 000 moderna pilgrimmer nedanför Lincolnmonumentet i Washington. De fick där lyssna till det tal som sedan gick ut över hela världen.

”I have a dream that one day this nation will rise up and live out the true meaning of its creed: ‘We hold these truths to be self-evident: that all men are created equal.’
I have a dream that one day on the red hills of Georgia the sons of former slaves and the sons of former slaveowners will be able to sit down together at the table of brotherhood.
I have a dream that one day even the state of Mississippi, a desert state sweltering with the beat of injustice and oppressions, will be transformed into an oasis of freedom and justice.
I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the colour of their skin but by the content of their character.”

Kings liv handlade om de små i världen men detta ställde honom i relation till maktens människor. USA:s presidenter John F Kennedy och Lyndon B. Johnson lyssnade till honom för att få råd hur de skulle hantera såväl den inhemska problematiken i rasfrågan och den svåra internationella frågan med kriget i Vietnam. Men då King gav sin röst åt kritiken mot USA:s Vietnamkrig bröt Johnson deras samråd.

I Sverige växte det fram ett starkt motstånd mot USA:s Vietnamkrig dels genom FLN-rörelsen och sedan inte minst det breda engagemang som formerades i Svenska Kommittén för Vietnam . Organisationerna bakom kommittén omfattade 2,5 miljon svenskar och omfattade poli-tiska partier och deras ungdomsförbund, fackförbund och fredsorganisationer och folk från kyrkorna och deras ungdomsförbund. Gunnar Myrdal var ordförande och Evert Svensson dess vice ordförande. Jag satt med från början i kommitténs AU som representant för Svenska Missionsförbundets Ungdom.

Onsdagen den 21 februari 1968 vandrade 6.000 människor från Humlegården till Sergels torg i Stockholm i en mäktig och lugn demonstration för Vietnams folk. Vi gjorde det under devisen ”Stoppa USA:s krig i Vietnam”. Demonstrationen skapade mycket skarpa reaktioner i USA mot Sverige – då inte minst på grund av dåvarande statsrådet Olof Palmes tal i vilket han såg orättfärdigheten ta gestalt i stormaktens urskillningslösa bruk av våld mot fattiga, förtryckta människor. USA:s krig var ett hot mot demokratin och inte ett försvar för denna. Washington kallade hem sin Stockholmsambassadör.

Avgörande för USA:s omprövning av sin politik var den inhemska brett förankrade oppositio-nen mot kriget. Organisationen Clergy and Laymen Concerned About Vietnam med bland andra Martin Luther King hade gett ut boken ”In the name of America” i vars förord det stod: ”Om brott mot mänskligheten existerar, som Förenta Staterna sökte påvisa efter andra världskriget, så måste Amerikas uppförande i Vietnam fördömas enligt samma principer, som vi påtvingade en slagen fiende i Nürnbergrättegången.”

Den sista aktionen King var med om att planera men aldrig fick vara med i var Poor People´s Campaign i Washington 1968 – de fattigas fälttåg. Jag gjorde det året en sex veckors studieresa i USA för att informera mig om kyrkornas och medborgarrättsrörelserna verksamhet. Genom att vårt förlag gett ut Kings böcker på svenska skulle jag bland annat få träffa King. Men jag kom för sent några veckor efter mordet på King.                        

Byggandet av Resurrection City – Upp­ståndelsens stad – etablerades med hyddor av de mest skiftande slag i plywood eller enkla tyg i en av Washingtons parker inte långt från Vita huset. De fattiga från olika delar av USA samlades – svarta och vita, färgade och röda, mexikaner och puertoricaner. Gemensam var deras upplevelse av att inte vara sedda. Man skulle uppvakta myndigheterna med krav på för­änd­ring­ar. De tre tusen som samlades representerade de tio miljoner fattiga som så gav röst åt fattigdomen och misären.

Jag begav mig dit och togs emot tillsammans med en grupp som efter många dagars marscherande anslöt sig till kampanjen. Vi hälsades välkomna på ”stadens torg” av Kings efterträdare pastor Ralph Abernathy. På en pall stod en ung pastor med gitarr och ledde oss i sången: ”I may be an Indian, but I am a man, I may be a Puertorican, but I am a man, I may be a black man, but I am a man, I may be a poor white, but I am a man – for I am God´s child.” Pastorn var en av Kings närmaste medarbetare, den blivande presi­dent­­kandidaten Jesse Jackson.

Bakgrunden till sin gärning gav King bland annat i orden: ”I´ve been to the mountain­top.” I ett tal dygnet innan mordet höll han ett tal om de två utmaningar som USA stod in­för: rasismen och fattigdomen. I talet knöt han an till Jesus på förklaringsberget: Han hade varit med Jesus på bergets topp – där hade hoppets och drömmarna fötts. Han hade sett det förlovade landet där rasism och fattigdom inte existerade. Men för King var det inte nog med drömmar. Han ställde sig själv i spetsen för dess förverkligande.

De latinamerikanska mässorna

Ett befriande budskap har inte bara formats i skrift och paroller. Det formas också i den latinamerikanska musiken.
Vi lyssnade till ett par sånger ur Den Nicaraguanska Bondemässan av Carlos Meija Godoy och Den Salvadoranska Folkmässan av Guillermo Cuellar som sjöngs av en körgrupp från Johannebergs Equmeniakyrka.

 Canto de Entrada ur den Nicaraguanska bondemässan

Hos oss är Du också fattig, en Gud så mänsklig och enkel,
hos oss är Du också svettig, en Gud med fårade kinder.
Med Dej kan jag tala fritt som folket här brukar tala.

Du går hand i hand med mina vänner, sliter ont på fälten och i stan,
står med mej i kön på arbetslägret för att få Din daglön utbetald.
När Du äter glass med oss i parken med Eusebio, Pancho och Juan Simón
och Du tycker glassen smakar vatten, ja, då säger Du ifrån.

Jag har sett Dej stå här i affären eller i ett stånd på vårt torg.
Jag har också ett Dej sälja lotter utan att Du skäms ett dugg för det.
Såg Dej när Du jobbade på macken, Du kollade luft i ett däck.
Du var med och byggde nya vägen, jag såg Dej i handskar och overall.

Offertorium ur den Salvadoranska folkmässan

Allt vill vi bära fram så som din kärlek bär vårt land,
vår svett, vår möda, vår gråt och vårt arbete var dag.
Vi vill se hur vår kamp kan bära frukt,
smärtan förvandlas till liv och mod att bekämpa
det som hotar våra liv,

Se detta hopp som spirar hos ett folk som till Dig ropar.
Se hur de offrar, lider, dessa arma som Dig söker.
Lyssna till folkets klagan, ett skri som kommer ur förtryck.
//: Vi reser oss, vi står upp i Ditt bröd och i Ditt vin:/

Hungriga får vi trampa dessa stigar tills vi faller.
Jorden äger vi inte, blott misären är vår egen.
Fräls oss från egoismen, från slaveri och förtryck.
//: Vår tröst skall släckas hos Dig vår befriare och Gud

Minnen från åren i Hammarkullen

Jag kommer nu att återge några minnen från Angered i Hammarkullen där vi bodde i 26 år. Jag gör det för att det vi där upplevde är en god illustration till såväl den flyktingsituation vi nu lever i och varför befriande teologi behövs.

Fjorton år var jag pastor i Tomaskyrkan. Till oss för att fira gudstjänst kom en grupp flyktingar från Uruguay med katolsk bakgrund. De hade flytt för livet från sitt land förföljda och jagade av säkerhetspolisen. Varför?

Uruguay hade under 1900-talets första hälft varit expansivt med stark eko­nomi och införde allmän rösträtt före Sverige. På 1970-1980-talet tog militären över makten i många latinamerikanska län­der. Diktaturer med oerhörda orättvisor och hårt förtryck växte fram Detta födde samtidigt en rad befrielserörelser som arbetade för demokrati, rättvisa och fackliga rättig­he­ter. De utsattes för en blodig kamp av militären i samverkan med de besuttna. Fängelserna fylldes och människor torterades och försvann.

Massor av latinamerikaner flydde för livet. Vi i Angered minns hur de kom och bo­sat­te sig där – ar­gentinare, chilenare, bolivianer, uruguayaner med flera. De var unga människor. Maria var en bland dem. Hennes bror Julio hade suttit fängslad i tretton år – långa tider i ensamcell. Vad gör man under år av förnedring i en cell? Då jag 1985 besökte Uruguay träffade jag Julio i hans föräldrahem. Hans syster Anna frågade då om jag inte ville se vad Julio gjort under fängelseåren. Det var en rad små skulpturer i trä och ben som han mejslat ut i vad han fått tag i. Fantastiskt. En av dessa han gjort var detta krucifix. Han ville absolut att det skulle bli en gåva till mig för vad vi gjort för hans syster Maria i Sverige.

 Eduardo och Aida var ett par av de uruguayaner som kom till oss. I Uruguay hade de en liten bostad i anslutning till Eduardos föräldrar. Men genom sin aktivitet i befrielserörelsen Tupamaros levde de i osäkerhet. Aida och deras två flickor bodde tillfälligt i hennes föräldrars hem. Eduardo satt en söndagskväll hos sina föräldrar men vågade inte stanna där. På natten kom militären och blev kvar i tre dygn. Sedan kom en lastbil och deras lilla bostad tömdes på allt inklusive barnens teckningar på väggen. Eduardo flydde till Buenos Aires där släktingar gav honom husrum i ett kloster och dit övriga familjen kunde komma efter. De levde sedan som gömda flyktingar i Argentina i tre år.

Men de var bägge efterlysta som konspiratörer med foto i media. Och Uruguays militärpolis började samarbeta med Argentinas polis. Man grep dem man fick tag i och förde dem till Uruguay där de försvann. En av deras vänner – en kvinna med ett minderårigt barn greps. Det visade sig senare att hon mördats och att hennes barn lämnats till en militärfamilj.

Aida var nu havande och de bestämde sig för att söka fly. Ida gick till myndigheterna för att få de handlingar hon behövde. En vakt vägrade att släppa in henne. Denne vakt räddade hennes liv för han visste vad som väntade henne om hon kommit i deras händer. De lyckades få flyktingtillstånd och hamnade i Sverige. Aida arbetade som lärare i Gårdsten och Eduardo utbildade sig till socionom.

Efter elva år kunde de 1987 återvända till sitt hemland och har sedan återkomsten arbetat för sitt hem­land. Erfarenheterna från Sverige tog de med sig till Uruguay. Den av militärpolisen som konspiratör efterlyste Eduardo sattes av den nye presidenten i den kommission vars uppdrag var att om möjligt få fram sanningen om dessa som försvann under diktaturåren.

Teologi är kritisk reflektion

En av den latinamerikanska befrielseteologins grundläggande skrifter är Gustavo Gutiérrez bok A Theology of Liberation 1971. Han är peruansk teolog och dominikanpräst och har ägnat sitt liv till att arbeta och leva bland de fattiga och förtryckta i Lima i kärleksfull solidaritet med dessa. Han har studerat medicin, litteratur, psykologi och filosofi.

För Gutierrez är en avgörande uppgift för teologin att vara en kritisk reflektion av tro och praxis. Det gäller tidens tecken och vilka utmaningar dessa ställer kristenheten inför. Han skriver: ”Frågan i Latin-Amerika är inte hur tala om Gud i en myndig värld utan snarare att proklamera Gud som far i en värld som är omänsklig. Vad innebär det att tala om för en ´ícke-person´ att hon eller han är ett Guds barn.”

Begreppet praxis är en avgörande term för befrielseteologin. Vad innebär det kristna livet i vårt vardagsliv och i samhällslivet? Här ser vi den profetiska rollen för teologin och för kyrkan. Denna resulterar därför i en kritisk analys av politikens både ideologiska grunder och dess gestaltning i vardagen.

Detta visar på teologins nära relation till framtiden och till kyrkans eskatologiska syn och förkunnelse. Här har man inspirerats av den tyske teologen Jürgen Moltmann och dennes betydande verk Theology of Hope, Hoppets teologi. För Moltmann är Guds uppenbarelse och löften nära knutna till historien.

”Hoppets Gud är frihetens Gud.” Därför måste kristen tro ge sig i kast med de missförhållanden som råder världen över och det förtryck som utövas av kapitalet och dess företrädare. ”Befrielsens teologi nöjer sig inte med att reflektera över världen utan söker bli en part i den process genom vilken världen förändras.”

Ett väsentligt begrepp och sammanhang för befriande teologi är exodus – israelernas befrielse ur Egypten. Biblisk tro är en tro på Gud som uppenbarar sig genom avgörande historiska händelser. Guds handlande tar gestalt i skapelse och frälsning. Gud är historiens Gud. Där är den nära förbindelsen mellan befrielsen och förbundet. Exodus är återskapelse.

Gutiérrez tar profeten Jesajas hälsning till sin samtid som ett grundläggande ord:
Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt upp den, Brett ut jorden med allt vad den alstrar, han som gett liv åt människorna där, livsande åt dem som vandrar på jorden:
Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk till ett ljus för de andra folken…
Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset,
Ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.

Gud är på en gång Skapare, Förlossare och Försonare. Det skedde då Mose ledde Israel ur Egyptens fångenskap. Det är nu hög tid för andra folk att befrias. Exodus var en politisk aktion – befriande teologi lägger grunden för politisk befrielse.

Vad predikar vi i våra kyrkor? Vad talar vi om i församlingarna?

Befrielsens budskap och dess förkunnare

Till oss i Tomaskyrkan kom en dag 1981 några från San Salvador och frågade om de tillsammans med oss fick fira en minnesgudstjänst för Oscar Romero vilket vi bejakade. Romero var ärkebiskop i San Salvador och mördades mitt under en kvällsmässa. Varför skedde detta mord? Ärkebiskopen var internationellt uppmärksammad för sitt engagemang för de fattiga och utsatta i landet. Han ville vara rösten för dem som inte hade någon röst.

För Romero var predikans uppgift att tillämpa Guds ord på allt, antingen det gäller nationen eller det privata. Hans predikan följde en trestegsmodell: 1- se situationen, 2 – bedöm den i ljuset av Guds ord och 3 – uppmana till handling. I gudstjänsten fanns också momentet Veckans händelser. De var ofta berättelser om syndens konsekvenser i vad som skett under veckan i form av namnen på dem som dödats och om våld som skett. Det var en förkunnelse till ett folk som led, kämpade och längtade efter befrielse.

En rese bland dem som arbetat för befrielse för de förtryckta är Nelson Mandela – fängslad 1962 och från 1964 på Robben Island – frigiven 1990 efter över 27 år i fängelse – Nobels fredspris 1991. 1994 det demokratiska Sydafrikas förste president. Avlider 2013.

 Mandela levde i ett på mineraler och ädelstenar mycket rikt land som bara kom de vita till del. Men hans övertygelse var att den största rikedomen var dess folk – finare och sannare än de renaste diamanter. ”Friheten är odelbar: bojor på en av mitt folk var bojor på alla och bojor på hela mitt folk var bojor på mig.”

Han skrev i ett brev från fängelset: ”En ny värld kommer inte att erövras av dem som står på avstånd med armarna i kors utan av dem som står nere på arenan med kläderna sönderrivna av stormvindarna och kropparna sargade av motståndarnas vapen.”

I sin självbiografi skriver han: ”Det var under de långa och ensamma åren som min hunger efter frihet för mitt folk blev en hunger efter frihet för alla människor, vita och svarta. Det var min fasta tro att de inte bara var de förtryckta som måste befrias utan också förtryckarna.”

Vi påminner oss den värdighet och frihet som präglade Nel­son Mandela under hans vistelse på ett av världens hårdaste fängelser – bakom galler och ändå en fri människa. Han skrev till en vän: ”Det är bara min fysiska lekamen som är instängd mellan dessa fasta murar… I mina tankar är jag fri som en fågel.”

Kairosdokument, Sannings- och försoningskommission

Redan under apartheidregimen upprättade en grupp pastorer i Soweto vad de kallade ett Kairos-dokument. Ledande för detta dokument var Frank Chikane, svart pastor hemmahörande i Pingströrelsen och Albert Nolan, vit präst inom Katolska kyrkan. Det publicerades 1985 med underskrift av över 150 kyrkliga ledare.

Dess innehåll formades i fem kapitel: 1 Sanningens ögonblick, 2 Kritik av ”State theology”, 3 Kritik av ”Church theology, 4 På väg mot en profetisk teologi och 5 Utmaning till handling.

Dessa rubriker ger oss vad liberalteologi är. Begreppet kairos betyder närmast Guds tid eller ett avgörande ögonblick. Det är ett konstaterande av att det är tid för konkret handling.

Det var tid för befrielse. Regimen föll trots sin i Skriften förankrade argument för apartheid.

Detta dokument har inspirerat till upprättande av Kairos-dokument också i andra länder – bland annat ett Palestina-dokument upprättat av kristna palestinier. Det beskriver de kristna palestiniernas situation, sätter in den i ett politiskt sammanhang och uppmanar kyrkorna runt om i världen att stärka sina insatser för att bereda vägen för en varaktig och rättvis fred för både palestinier och israeler.

Frågan är när det skall bli kairos, tid för Palestinas befrielse? När skall de sekulära och de religiösa ledarna i Israel komma till insikt om att deras på Skriften förankrade skäl för förtrycket av palestinierna inte längre håller.

Då befrielsens dag hade kommit i Sydafrika insåg man att mycket återstod att göra. 1995 tillsatte Mandela en Sannings- och försoningskommission. Personer som ansåg sig varit offer för våld fick tala inför kommissionen och personer som begått våldshandlingar fick ge vittnesmål och be om amnesti. Kommissionen leddes av ärkebiskop Desmond Tutu.

I Sydafrika finns ett ord, ubuntu, som bland annat fick vara vägledande för kommissionen. Ibland finner vi hur man utanför Västerlandet bättre och djupare har sökt fånga in vad människan är. Tutu skriver om detta begrepp:

”Det syftade på det som i slutändan skiljer oss från djuren – den egenskap som innebär att vi är människor men också mänskliga. Definitionen är nära nog en tautologi. En person som hade ubuntu var medkännande och mjuk, använde sin styrka till att hjälpa de svaga och utnyttjade inte andra. Han brydde sig kort sagt om människor och behandlade andra som det de var – människor… Om du saknade ubuntu … saknade du en väsentlig del av vad det är att vara människa…” Ledordet för Tutu var: ”Det behövs förståelse men inte hämnd, upprättelse men inte vedergällning, ubuntu men inte bestraffning.” Det gällde ett upprättande av rättvisa.

Då jag för ett antal år sedan var i England hörde jag på TV ett utomordentligt intressant tal av Liverpools anglikanske biskop David Sheppard . Hans tema var The other Britain.

Sheppard var en utomordentlig cricketspelare. 1960 tillfrågades han om att vara kapten för det brittiska lag som skulle möta ett sydafrikanskt lag som enbart bestod av vita spelare. Han vägrade att ställa upp. Då han brottades med frågan om hans ställningstagande skulle bli offentligt läste han Jesajas ord: Ropa ut det så högt du kan, låt din röst höras som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras synd. Det är ett avsnitt i vilket folkets fasta ifrågasätts och utmaningen kommer: Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige…

 Han förkunnade så ett befriande budskap inte från predikstolen utan genom handling – vägran stå sida vid sida med rasklyftans folk. Sheppard såg de starka ekonomiska klyftorna i sitt land – det var två England under Margaret Thatcher. Han stod för The other Britain. Alltmer drogs han in i de globala och etniska spänningarna i sitt eget land och i världen.

Lekmännens roll

Avgörande för befrielseteologins starka framväxt i Latinamerika är lekmännens roll. Teologin har formats inte bara av teologer utan också av det praktiska livets män. Vid en internationell skolkonferens i Göteborg fick jag lyssna till pedagogen Paulo Freire från Brasilien. Han var känd världen över genom sin bok Pedagogik för förtryckta. Arbetet han bedrivit hade fört honom i landsflykt. Han såg utmaningen i den avhumanisering som ägt rum hos de förtryckta som fört dem till en rädsla för frihet. Han slog fast att ”frihet är inget man får, den måste erövras”. De förtryckta har en historisk uppgift: ”att befria sig själva och sina förtryckare”.

Freire ville skapa verktyg för att människor skulle medvetandegöras. Han utgick ifrån att människan är ett subjekt med möjlighet att utveckla ett allt rikare individuellt och socialt liv. Men det han sett hos många var hur de präglats till passivitet och omedvetenhet. För Freire handlade det om att man tillsammans skulle bli medvetna om vad det är att vara människa. Han står med sitt liv och verk för befrielsens pedagogik.

Den brasilianske franciskanen och teologen Leonardo Boff har skrivit ett av befrielseteologins mest uppmärksammade verk – Church: Charism & Power. Liberation Theology and the Institutional Church. Då jag läste hans bok fastnade jag inför hur hemma jag som pastor kände mig med hans teologi.

Boff grundar sina tankar om kyrkan i Paulus ord om kyrkan som en enda kropp i Kristus. Kroppen har många lemmar med olika gåvor – karismer – vilka tillsammans skall tjäna helheten. Var för sig är vi lemmar som är till för helheten i denna enade kropp som Kyrkan skall vara. Boff ser den hierarkiska – inte minst den katolska – kyrkan som motsatsen till vad Skriften säger om kyrkan.

Boff menar att de olika gåvornas enhet bygger församlingen. Han skriver: ”Denna modell för kyrkans organisation skapar evangeliets liv i små grupper vilka bygger mer och mer ett nätverk av församlingar som inbegriper kristna, fromma, präster och biskopar. Det skapar möjligheten för kyrkan, född av människors tro genom den helige Ande, att forma sin organisation, inspirerad av Paulus, reell och livskraftig. Inte minst kommer den att föda en anda vilken i kraft av den helige Ande åter vitaliserar de traditionella och hierarkiska institutionerna i kyrkan. Och evangeliets historia lär oss att där Anden verkar får vi räkna med det oväntade, det nya som vi ännu inte sett.”

1985 tystades Boff av den katolska kyrkans kongregation för trosläran – som då leddes av kardinalen Joseph Ratzinger, senare påve Benediktus den 16:e – för ett år på grund av denna bok. 1992 tystades han för gott som katolsk lärare och lämnade då franciskanorden.

En av dem jag lärde känna vid mitt besök i Uruguay var Maria. Hon växte upp i en av de kända fa­mil­jer som genom sin rikedom och makt styrde detta land. Men hon hade gått sin egen väg, utbildat sig till advokat och bosatt sig i Montevideos arbetarkvarter i stadens ytterområde. Hon ledde en basgrupp som jag fick dela gemenskap med ett par sena fredagskvällar. Basgrupperna är en grundläggande verksamhet i de katolska församlingarna i befrielserörelsen.

Sent en fredagskväll satt jag tillsammans med en basgrupp ute i Monte­videos arbetarkvarter. I gruppen möttes man för samtal om livsfrågorna, om trons betydelse och konsekvenser i vardagslivet. Maria inledde samlingen med att läsa en bibeltext. Så följde ett samtal i vilket de närvarande med sina skiftande åldrar och erfarenheter gav liv åt. Sedan bad vi i den ring kring bordet där vi satt. Korta, konkreta böner för den svåra situation som många av dessa fattiga levde i. Så följde en måltid då vi delade vad man haft med sig av bröd och pålägg. I samtalet berättade en kvinna att hon var i stort behov av nya glas­ögon. En insamling startades.

Där satt jag på en enkel stol kring ett runt bord i en kärleksmåltid med människor jag aldrig tidigare träffat och kände mig som hemma. Mina tankar gick till väckelsens tider med sina ”konventiklar” hemma i Sverige. Då böjda ryggar rätades upp. Människor ställde frågan om vad det stod skrivet i Bibeln. Vad dess ord betydde för deras dagliga liv i ett samhälle där några var människor i dess egentliga mening medan andra var statare, fattigbönder eller på annat sätt hölls på mattan.

Vem är Jesus och vad vill han med oss?

Vem är Jesus? Vad är det att följa Jesus? Vilken bild har vi av honom? Är det den bild av Kristus som Thorvaldsens skulptur ger?

Thorvaldsens kristusgestalt

Thorvaldsens Kristus påminner oss om Jesu ord: Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min Faders hus finns många rum.

Ger oss nästa bild av Jesus på korset som en Peruansk konstnär gjort i trä och lera en sannare bild av Jesus – en bild av den lidande, torterade Jesus?

 

 

Kristus på korset 2

Den bilden visar oss på profeten Jesajas ord om Herrens lidande tjänare. Eller är det så att vi behöver bägge bilderna? Att vi aldrig får nöja oss enbart vid den ena bilden.

Kanske ger oss den brasilianske Nobelpristagaren Adolfo Pérez Esquivel i sin bok Christ in a poncho med dess text och i sin målning en bild av Jesus som förenar de två andra. Det är en bild som för våra tankar till dessa Jesusord: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.

Esquivil 2

Esquivel var på besök i Ecuador då han en natt drömde. Han såg Kristus på korset klädd i en poncho – det typiska latinamerikanska klädesplagget. Senare besökte han en kommunitet tillhörande Little Brothers of Jesus i Riobamba. Han gick in i deras kapell – och fann där på nytt Kristus korsfäst i en poncho. Efter att han blivit fri från en av sina fängelsevistelser gjorde han den målning vi ser här på bilden – Christ in a poncho.

Han skriver i anslutning till sitt konstverk: ”Han är de fattigas Kristus. Han är en Kristus utan ansikte, händer och fötter för hans ansikte, händer och fötter är de latinamerikanska indianernas och lantarbetarnas ansikten, händer och fötter.”

Esquivel berättar i sin bok om att den senaste arresteringen i Argentina ägde rum i Stilla veckan som gav tiden i fängelset en speciell prägel. En fängelsetid som blev 14 månader. Det var på årsdagen av Martin Luther Kings död. Han stängdes in i ett rör där det de två första dagarna var helt mörkt. Den tredje dagen släpptes det in ljus och han kunde läsa var tidigare fångar präntat in på väggarna – namn på kära vänner, böner, förolämpningar av allt möjligt slag.

Klottrade var böner som ”Vid ditt livs slut kommer du att bli dömd på din kärlek.” ”Heliga jungfru, vi är oskyldiga.” ”Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör.”

Vad som slog honom allra mest var en blodfläck med en inskription klottrad med fingrar doppade i blod: ”Gud dödar inte.” Allt sedan Stilla veckan har den inskriptionen varit inristad i mitt inre.

Innan han blev fri blev han svårt slagen och torterad. Vid arresteringen hade han varit ledsagad av en vän som fick informerat hans hustru och det blev känt att han arresterats vilket gjorde att han inte kom att höra till dessa som bara försvann.

Befriade – och därför bärare av visioner

Jesus bar i ord och handling ett befriande budskap – för oss alla. Är vi befriade och därför förmedlare av detta budskap? I befrielseteologin talar man om att vara bärare av utopier – att äga framtidsmål som till synes är omöjliga att uppnå. Utopier förankrade i Jesu budskap om Riket. Martin Luther King hade drömmar – som han hoppades skulle realiseras en dag.

Ryms hos oss i Kristen humanism ett befriande evangelium – ett budskap som befriar oss själva och är befriande för andra?

Befriande teologi

… är djupt förankrad i Jesu person och budskap…

… är kritiskt reflekterande och därför profetisk – avslöjande

… står på de fattigas och förtrycktas sida

… är försonande och upprättande – inte minst av lekmännen

… är bärare av visioner och drömmar förankrade i budskapet om Riket

… uttrycker sig inte bara i ord utan i praxis, i livet

… är icke-vålds inriktad och utövar civil olydnad i kamp för rätt och rättfärdighet.

Litteraturförteckning

 John Allen, Rättvisans rebell Desmond Tutu – en biografi, Libris 2007
Leonardo Boff, Church: Charism & Power. Liberation Theology and the Institutional Church, SCM Press LTD 1985
Nils Bolander, Valda dikter, dikten Lagom, Svenska Kyrkans Diakonistyrelses Bokförlag 1957
Dietrich Bonhoeffer, Motstånd och underkastelse, Brev och anteckningar från fängelset, Gleerup 1960
Guillermo Cuellar, Las canciones de la Misa – Den salvadoranska folkmässan
Hans Damerau, Ärkebiskopen är mördad! Norma bokförlag 2000
Adolfo Pérez Esquivel, Christ in a poncho, Witnesses to the Nonviolent Struggles in Latin America, Orbis Books 1984
Paulo Freire, Pedagogik för förtryckta, Gummessons Kursiv1972
Mohandas K. Gandhi An autobiography, The Story of My Experiments With Truth, Beacon Press 1957
Carlos Meija Godoy, Misa Campesina Nicaragüense – Den nicaraguanska bondemässan
Gustavo Gutiérrez, A Theology of Liberation, History, Politics, Salvation 1971
Albert van den Heuvel , Dessa förrädiska makter, Gummessons 1966
Kairos-dokumentet publicerades 1985 upprättat av 150 kyrkliga ledare där Frank Chikane, svart pastor i Pingströrelsen och Albert Nolan, vit katolsk präst var drivande.
Martin Luther King, Strength to Love, Fortress Press 1981, svensk översättning Vägen heter icke-våld, Gummessons Bokförlag 1964
Nelson Mandela, Den långa vägen till frihet, Rabén Prisma 1995
Jürgen Moltmann, Theology of Hope, SCM Press Ltd 1967
David Sheppard, Steps Along Hope Street, My Life in Cricket, the Church and the Inner City, Hodder & Stoughton 2002

Leif Herngren – Kristen Humanism, Johannebergs Equmeniakyrka 15.11.03

Written by leifherngren

november 3, 2015 at 12:50

Fred på jorden

with one comment

Anförande vid Väcka för fred arrangerad av Fredsam , Samverkansorganet mellan fredsorganisationerna i Göteborg den 13.08.22-25. Anförandet hölls tillsammans med en representant från Islam och tog upp religionerna relaterade till krig och fred.

 

Blessed are the peacemakers!

Det är min hälsning till er – Jesu välsignelse över er som skapar fred.

Jag ger först några reflektioner utifrån den brottning vi kristna har med de bibliska texterna i våra försök att tolka dem. Sedan tar jag upp frågan om religionerna relaterat till fred och rättvisa.

Paulus som ju inte är så älskad av alla – har gett oss dessa ord om sin uppfattning om Jesus och hans gärning: Kristus Jesus är vår fred… han har  gjort de två lägren till ett – hedningar och judar – och rivit skiljemuren, fiendskapen… för att i sin person skapa en enda människa av de två … och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset då han dödade fiendskapen

Det är för mig tunga och vägledande ord om Jesu gärning och hans utmaning, kallelse till oss – att riva skiljemurar och döda – inte fiender – men fiendskapen.

Blessed are the peacemakers är den engelska översättningen av Jesu ord i de så kallade saligpris­ningarna. I svenskan har vi två ord fred och frid där engelskan i likhet med andra språk endast har ett – begreppet peace. Svenskans frid avser ett inre förhållande hos oss medan fred relateras till för­hållandena mellan oss som människor, folkslag och länder. Vår gamla kyrkobibel nöjde sig med be­greppet frid och översättningen blev Saliga är de fridsamma. Det blev något bättre i den nya över­­sättningen Saliga de som håller fred. Men grundtextens ord är: Välsignade är de som skapar fred.

Varför håller jag denna exegetiska utläggning av bibelord. Jag gör det därför att vi i kyrkorna nöjt oss med den inre friden. Vi har inte på allvar tagit till oss Jesus ord om att vara med i arbetet för fred. Det har funnits alltför för få peacemakers. Detta har inte bara gällt oss i Sverige. En klyfta har skapats mellan det inre livet, det andliga och det yttre, det mänskliga – det världsliga. Inte politik!

 

Religionerna som tysta åskådare

Profeten Hesekiel gick till rätta med sin tids furstar och stormän och dess präster och konstaterade: Profeterna kal­kade över allting med sina falska syner och lögnaktiga spådomar. ’Så säger Her­ren Gud’, sade de, trots att Herren inte hade talat. Folket i landet förtryckte och plundrade. Fat­tiga och svaga kränktes, invandrare var förtryckta och rättslösa. Jag sökte efter någon som kun­de bygga upp muren eller stäl­la sig i bräschen, så att jag inte be­hövde förstöra landet. Men jag fann ingen.

Var är vi? Det har funnits såväl präster som lekmän som ställt sig på barrikaderna för fred och rätt­visa. Den tyske teologen Martin Niemüller tog upp kam­pen mot Hitler och nazismen och satt på grund av sina predikningar i olika koncentrationsläger fram till krigets slut. Han grundade med lika­sinnade den oppositionella evangeliska Bekännelsekyrkan. Han förde därmed också en kamp mot de kyrk­li­ga krafter som stödde nazismen och judeförföljelser­na. Han formade dessa ord:

”Först kom de till judarna och jag protesterade inte – jag var inte jude.
Sedan kom de till kommunisterna, jag protesterade inte – jag var inte kommunist.
Sedan kom de till fackföreningsfolket och jag protesterade inte – jag tillhörde inte facket.
Sedan kom de till mig – och då fanns ingen kvar att tala för mig.”

De orden gäller fortfarande alltför många kristna. De stämde inte för Niemüller. Han utmanades av ord som dessa av profeten Amos i Gamla testamentet: Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström

De orden följde på hans bistra ord om en fromhet som karaktäriserades av fester och högtider, psal­mer och strängaspel.

 

Religionerna som inspiratörer och delaktiga i krigets förbannelse

I religionernas grundtexter finner vi dessvärre texter som inspirerar till del­ak­tighet i krigets förban­nelse. Texterna rymmer budskapet om fred, försoning och rättfär­dig­het men också dess motsats – ned­värdering av människor, förtryck och våld. Det paradoxala är att några av de mesta kända aktö­rerna för fred och icke-våld har sin tro som grund för sitt agerande. Det märks då vi kollar av pris­tagarna för Nobels fredspris. Men dessvärre sker det motsatta varje dag i Guds namn. Bakom dessa ord i Guds namn finns avgörande orsa­ker i rådande fattigdom, i förtryck och våld.

Grundtexterna som man hänvisar till rymmer mycket historiskt material som återger djävulskapet genom tiderna i stark konflikt med bärande värderingar av mänsklig värdighet. Gud uppfattas inte sällan stå bakom det texterna berättar om människors upplevelser av sin tid och våldet. I den funda­menta­lism som ryms inom samtliga religioner blir Gud motsatsen till den tolkning Jesus ger av Gud som sin himmelske fader – kärlekens Gud. Bokstavstron står bakom mycken förnedring o våld.

 

Religionerna i allians med makten

Religionerna har i alla tider sökt stöd hos den politiska makten. Men man har också allierat sig med  makthavarna – blivit makthavare. Kejsar Konstantin gjorde kristendomen till statsbärande religion. Med tiden hade påven mer makt än kejsaren. Vi skall komma ihåg att det inte var länge sedan Svenska kyrkan var statskyrka i vårt land. I dag ser vi inte minst högerkristnas maktposition i USA. Den arabiska våren lovade så mycket. Men fortfarande frodas förtryck, våld och död i religionernas namn.

Paulus talar i sina brev om makter och krafter som vi inte skall låta vara våra her­­rar. Kam­pen för rätt och rättfärdighet handlar för honom om en kamp mot härskarna, mot mak­terna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarym­derna.

Vad har dessa ”mak­ter och krafter” att göra med det vi aktualiserar? Dessa de förrädiska makterna verkar mitt ibland oss och för grupper och natio­ner till vanvettets brant. Det är opersonliga krafter i sam­hället som utan tvivel utövar inflytande på oss och ibland härskar över våra liv utan att vara fullt skönjbara. Vår tids härskande makt – av Jesus kallad Mammon – är marknadsekonomin med alla sina profeter. Liknande krafter ger sig tillkänna i propagandan, i den allmänna opinionen, i reli­giöst präglade tänkesätt, i ras­för­domar och nationalism.

 

Försoning, rätt och rättfärdighet står i samklang med fred på jorden

Försoningens budskap bäddar för rättvisa och mänsklig värdighet. Icke-våldet är bärande för den som inte sätter groteska etiketter på sina så kallade fiender utan ser varje människa som medmän­niska. Jag går till skapelseberättelsen där man och kvinna återges som människansom man och kvinna – skapade till Guds avbild.

Begreppen rätt och rättfärdighet återkommer ofta i Bibeln som utmaningar till handling. Männi­skor inbjuds till kamp mot orättfärdighet och förtryck, mot ondska och djävulskap i alla dess for­mer. Kvinnor och män tar utmaningen och får bära konsekvenserna – spott och spe, prygel och tortyr – alltför många martyrskapet. Det är dessa som inte går in under den civila lydnaden mot tidens politiska makter utan ger sitt vittnesbörd i dess motsats – den civila olydnaden. Avgörande för många är att man i Gandhis och Martin Luther Kings anda väljer icke-våldet som sitt kamp­medel.

 Vi kan inte krypa in i en åskådarplats på läktaren och välja att bara tyst se på. Fred på jor­den ställer oss inför delaktighet och närvaro i den kamp som förs för mänskliga rättigheter, för rätt och rättfärdighet. Grunden för mitt arbete för rättvisa och fred är min kristna tro.

Leif Herngren Göteborg 13.0825

Written by leifherngren

augusti 25, 2013 at 20:57

Martin Luther King hade en dröm! Har du? Har jag?

leave a comment »

Vi bär säkert alla med oss bilder vi sett som träffade oss vilka vi inte kan glömma. För mig är en av dessa bilder fotot i ett reportage jag såg vid besök i USA 1968. Jag var där för att se hur medbor­gar­rättsrörel­ser­na och kyrkorna arbetade för män­sk­­­lig vär­dig­het i ett av rasism präglat land och skulle samman­träf­fa med pastor Mar­tin Luther King. Men han mördades några veckor innan min ankomst. Det som möt­te mig var upprörd­he­ten över vad som hänt och reportage och bilder från den sista soli­daritets­aktionen King deltog i i Memphis.

Ett av fotona visade en lång rad männi­skor med skif­tande hud­­­färg komma vandrande. Det var sta­dens renhållningsarbetare. De bar alla på var sin skylt med samma text: I am a man – Jag är en män­niska. För mig var det oerhört upprörande att människor i det land som många betraktar som fri­he­tens hemland uppenbart var tvungna att tala om för andra att också de var människor.

En aktion som planerats innan King mördades som pågick då jag kom till USA var etableringen av Resurrection City, ”Upp­ståndelsens stad”. Hyddor av de mest skiftande slag hade satts upp i en av Washingtons parker. Under en längre tid skulle man uppvakta myndigheterna med krav på för­änd­ring­ar. Jag kom dit samtidigt med många andra från olika delar av USA – svarta, vita, röda. Ge­mensamt för många av dem var deras fattigdom och upplevelse av att inte vara sedda.

På ”stadens torg” hälsades vi välkomna av en ung svart pastor stående på en pall med gitarren i sin hand. I hälsningen ingick att vi fick sjunga med i sången: ”I may be an Indian, but I am a man, I may be a Puertorican, but I am a man, I may be a black man, but I am a man, I may be a poor white, but I am a man – for I am God´s child.”

Pastorn var en av Kings närmaste medarbetare, den bli­van­de presi­dent­­kandidaten, Jesse Jackson.

King var pastor, herde, som lärt att han som sin Mästare skulle gå före sina får. Många har i minne orden från hans mest berömda tal inför 250.000 människor i Washington. Det hölls vid Lincoln Me­mo­rial – minnesmärket efter den mördade presidenten Abraham Lincoln som drev igenom upp­hä­van­det av slaveriet. Talet innehöll bland annat dessa ord: ”have a dream that one day this nation will rise up and live out the true meaning of its creed: ‘We hold these truths to be self-evident: that all men are created equal.’ I have a dream that one day on the red hills of Georgia the sons of former slaves and the sons of former slaveowners will be able to sit down together at the table of brotherhood. I have a dream that one day even the state of Mississippi, a desert state sweltering with the beat of injustice and oppressions, will be transformed into an oasis of freedom and justice.”

Bakgrunden till sin gärning gav King bland annat i orden: ”I´ve been to the mountain­top.” I ett tal dygnet innan mordet på King höll han ett tal om de två utmaningar som USA stod in­för: rasismen och fattigdomen. I talet knöt han an till detta: Han hade varit på bergets topp – där hade hoppets fötts. Han hade sett det förlovade landet där rasism och fattigdom inte existerade.

Det var Kings personliga vittnesbörd relaterat till berättelsen om Jesus och några av hans lärjungar på härlighetens berg. Det var förutsättningen för hans gärning. Han hade varit med Jesus på bergets topp. Där föddes hans drömmar att tiden skulle komma med mänsklig värdig­het. Då skulle sönerna till tidigare slavägare sitta tillsammans med sönerna till tidigare slavar vid ”broderskapets bord”. För King var det inte nog med drömmar. Han ställde sig själv i spetsen för dess förverkligande.

Vi vet att Kings väldiga engagemang tillsammans med medborgarrättsrörelsen la grunden till poli­tiska förändringar i USA. Det har aktualiserats i dagarna i trätan mellan anhängarna till Barack Oba­ma respektive Hillary Clinton efter det att Hillary Clinton sagt att rättigheterna för de svarta inte bara berodde på Martin Luther King utan också på presidenterna – John F Kennedy och Lyn­don B Johnson – som konsulterade King.

Kings budskap

Strength to Love är titeln på Kings troligen mest lästa bok – översatt till svenska med titeln: Vägen heter icke-våld. Dess första kapitel har rubriken ”Den skar­pa hjärnan och det varma hjärtat” skrivet i anslutning till Jesusorden: Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. King själv fick många möten med vargkäftarna. Han skriver: ”Att äga ormens egenskaper men sakna duvans är att vara kall, låg­sinnad och självisk. Att äga du­vans egenskaper men sakna ormens är att vara senti­men­tal, kraftlös och hjälplös.”

Kampen för rätt och rättfärdighet mot förtryck och våld fördes av King och hans medarbetare på de mest skiftande sätt inkluderande civil olydnad utan våld. Till detta behövs ”det klara intellektet och det varma hjärtat”. Då kan man undvika ”de svagas och tvehågsnas självgodhet och kraft­lös­het så väl som de hårdhjärtades våldsamhet och bitterhet”.

”Att vara annorlunda” var för King en följd av det kristna lärjungeskapet. Paulus ord om att för­nyas i sina tankar för att kunna avgöra vad som är Guds vilja var ord som han gjorde till sina. ”Vi måste träffa våra val. Skall vi fortsätta att marschera i anpassningens och den aktade ställ­ning­ens prome­nadtakt, eller skall vi lyssna till en mera avlägsen trummas virvlar och röra oss i takt med dess ekan­de ljud? Skall vi marschera endast efter tidens musik, eller skall vi ta ris­ken av kritik och smä­delser och gå fram i takt med evighetens? Mera än någonsin förr möter oss dagens kallelse i gårda­gens ord: Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelse av er tan­kar.

King konstaterade att ”vi har lärt att flyga som fåglar i luften och röra oss som fiskar i havet, men vi har inte lärt den enkla konsten att leva tillsammans som bröder”. Själv hade han fått vara med Jesus på ”bergets topp” och tagit emot de visioner som bar honom i hans ledarskap. Den framtid han hop­pades på utifrån sitt eskatologiska perspektiv var grunden för hans kamp för mänsk­lig vär­dighet. [1]

”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors handlingar, utan i goda männi­skors likgiltig­het.” Det är ett av pastor Martin Lut­her Kings mest citerade yttranden. Den likgiltig­heten tog sig bland annat uttryck i hur läkare var delaktiga i nazisternas koncent­ra­tionsläger, i de japanska krigs­fångelägren i Kina och i de amerikanska experimenten med radi­o­­­aktiv strålning på interner. Det finns uppenbart ett mycket starkt behov av etiska koder men detta väcker ofta mot­stånd hos myn­dighe­ter och enskilda. Man ser ogärna att det sätts grän­ser för den veten­skap­­liga forsk­ning­en och friheten. En naiv tro på demo­kratins etiska förträff­lighet kan få fruktansvär­da konsekvenser.

Kings arbete

 Från stadsfängelset i Birmingham i Alabama, där Martin Luther King satt efter utförd olydnads­hand­ling, skrev han sitt berömda brev. Brevet var hans svar på ett publicerat uttalande av åtta präst­män i Alabama som ifrågasatte Kings agerande och de demonstrationer som genomförts i Bir­ming­ham av Southern Christian Leadership Conference i vilken han var president. Frågan som ställts var hur man kan bryta mot vissa lagar och lyda andra. För King var svaret att det finns två slags lagar: rättvisa och orättvisa: ”Jag är den förste att tala för att man skall lyda rättvisa lagar. Man har inte bara laglig u­tan också en moralisk plikt att lyda rättvisa lagar. Omvänt har man en moralisk plikt att bryta mot orätt­visa lagar. Jag skulle vilja instämma med Augustinus att ’en orättvis lag är alls ingen lag’.[2]

Per Herngren skriver i sin Handbok i civil olydnad: ”Civil olydnad är inte att sätta sig över lagen. Även då lagen bryts ignoreras den inte. Deltagarna smiter alltså inte undan ansvaret för handlingen. I stället är civil olydnad en politisk handling som konfronterar lagen och hävdar en högre rätt. Att hävda ett högre värde än lagen innebär inte att man själv har sanningen. Det är en utgångspunkt för dialog. ” [3]

Redan profeten Jesaja slog fast: Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar och skriver förtryckande stadgar! De förvägrar de svaga rättvisa, berövar de fattiga i mitt folk deras rätt. Änkor blir deras offer, faderlösa plundrar de. [4]

Avgörande för USA:s omprövning av sin politik gällande Vietnam var den inhemska brett förank­ra­­de oppositionen mot kriget. Organisationen Clergy and Laymen Concerned About Vietnam med bland andra Martin Luther King som initiativtagare hade gett ut boken In the name of America i vars förord det står: ”Om brott mot mänskligheten existerar, som Förenta Staterna sökte påvi­sa efter andra världskriget, så måste Amerikas uppförande i Vietnam fördömas enligt samma principer, som vi påtvingade en slagen fiende i Nürnbergrättegången.”

Nelson Mandela följde i Sydafrika i mahatma Gandhis och Martin Luther Kings spår i kampen mot apartheidsystemet där. Gemensamt för dessa tre är deras utövande av civil olydnad för att såväl visa på orättfärdighet som på människors personliga ansvar för vad som sker.

Vi har nu som mänsklighet en annan oerhörd kris klimatförändringarna med dess konsekvenser. En av banerförarna för att väcka oss och politiker om behovet av förändring är förre vicepresidenten Al Gore. Hans budskap är en obekväm sanning. Vi kan inte längre skjuta på en förändring av våra levnadsför­hållanden. Han citerar Martin Luther King: ”Vi står nu, mina vänner, inför det faktum att i morgon är i dag. Vi möter nuets tvingande nöd­vän­dighet. I denna livets och historiens gåta som uppenbaras inför oss finns det något som heter att vara för sent ute… Över oräkneliga civilisationers vitnande ben och kaotiska lämningar står dessa sorgliga ord skrivna: ’För sent.’ Det finns en osynlig livets bok, som troget bokför hur för­siktiga vi visar oss vara i vår försummelse.” [5]

Den ansvariga människan

Grundläggande i kristen människosyn är uppfattningen om människan som ansvarig. Förutsätt­ningen för tron på den ansvariga människan är övertygelsen att Gud skapade människan med egen vilja. Vi formades inte till schackpjäser som skulle flyttas av en främmande hand. Etiken förutsät­ter en fri vilja. Vi kan inte ställas till svars för något vi inte själva åstadkommit.

Paulus talar i sina brev om makter och krafter som människor inte skall låta vara deras her­­rar. Kam­­­pen för rätt och rättfärdighet handlar för honom om en kamp mot härskarna, mot mak­terna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarym­derna.[6]

Vad har dessa mak­ter och krafter att göra med det vi aktualiserar? Teologer världen över har efter de ohyggliga världskrigen – inte minst vad som kännetecknade Hitler-Tyskland – uppfattat att de mak­ter som Paulus talar om i sina brev har att göra med krafter som verkar mitt ibland oss männi­skor och för grupper och natio­ner till vanvettets brant.

Det var teologen Albert van den Heuvels övertygelse. Han skrev om detta i boken Dessa för­rä­diska mak­ter i vilken han just arbetade med Paulus bruk av begreppet andemakter och rela­terade detta till vår tids makter. ”Makter kan betyda opersonliga krafter i vårt samhälle – ekonomi, propa­ganda, sex­u­­al­i­tet, allmänna opinionen, reli­giösa tänkesätt, rasfördomar, nationalism eller kolonia­lism, det vill säga allt sådant som utan tvivel utövar inflytande på oss och ibland härskar över vårt liv utan att vara fullt skönj­bart.” Han menade att dessa makter kan ta demonisk karaktär. För honom var dessa makter förrädiska därför att vi ofta inte ser deras nedbrytande karaktär och deras styrka. [7]

Vem är fri? Den som i dag tar beslut om ytterligare utveckling av dödsbringande vapen? Den som brukar sina kunskaper för att dessa vapen skall kunna produce­ras? Den som gör de stora vinsterna på produktionenav dessa vapen? Eller den som ifrågasätter för­ban­nelsens medel likt Gandhi, Mar­tin Luther King och Nelson Mandela och alla de okända som age­rar med sig själva som fredens och rättvisans verktyg och därför sätts bakom galler?

Jesus säger: Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria. Paulus talar om befri­else och frihet och om en frihet till vilken Kristus har befriat oss. Är det verkligheter som endast hör till ett himmelskt liv eller är det verkligheter ock­så för dagen som är? Paulus säger: Stå därför fasta, och låt ingen läg­ga på er slavoket igen.[8]

En avgörande bakgrund till Kings engagemang för de svartas rättigheter var Rosa Parks. Det var den kvinna som satte igång bussbojkotten i Montgo­mery 1955. En varm morgon satte hon sig gans­ka långt fram i bussen på en ledig plats. Då kom det en vit man och busschauffören sa till henne att resa på sig och ge plats för honom. Hon vägrade. Hon var trött och hennes fötter värkte. Arreste­ring­en av henne ledde till en 382 dagar lång bussboj­kott där de färgade gick till sina jobb, ordnade bilpooler och vägrade att sätta sig i stans segregerade bussar. King blev en av ledarna. Han återgav ofta denna doktrin med tanke på att han inte stod en­sam: ”Om du djärvt vill protestera, med värdighet och kristen kärlek, kommer då historie­böck­er skall skrivas i framtiden, historiker få ta en paus och säga, ”Det levde ett stort folk – ett svart folk – som ingöt ny mening och värdighet i civilisationens vener.” Det är vår utma­ning och vårt överväldigande ansvar.”

King hade en dröm. Har du?

Arbete för rättvisa och fred handlar verkligen inte bara om några stora hjältar. Det handlar om fot­folket som inspirerat och stött och gett sig själva – ibland sina liv – utan att noteras i press och historieböcker. King hade en dröm. Har du?

En tid efter det att King trätt fram i rampljuset som ledare för den svarta befrielse­kam­pen i USA höll han en kväll ett av sina många tal. Då samlingen var slut kom en äldre svart kvinna fram till honom och sa att det är något som inte stämmer. Hon hade uppfattat att King inte talat med samma kraft som tidigare. King svarade att inget fattades honom men kvinnan godtog inte svaret. Hon hade hört i hans tal att något inte stämde. King fick bejaka att de vita nu börjat hota honom, hans fru och deras små barn. I omtanke i första hand om de sina hade King börjat fundera på att lämna över le­dar­skapet till någon annan. Kvinnan sa då att han skall veta att vad som än händer honom så står hon själv och många andra på hans sida. Men just som kvinnan uttryckt detta slår det henne: Vad skulle hon själv och andra svarta vara för slags stöd för King inför den vita övermakten. Hon sa där­för, att vad som än händer är Gud på hans si­da. King vittnade senare om hur kvinnans samtal med honom den kvällen fick honom att gå vidare. Martin Luther Kings liv var ett lärjungeskap under korset. Men också han frestades att gå andra vägar. [9]

En kastrull som ett icke-våldsverktyg – det var det icke-våldsverktyg som man brukade i Uruguay för att för andra tala om sin protest mot militärdikaturen. Man trummade på sin kastrull, andra svarade. Till sist blev det 100 000 som marscherade in med sina kastruller i Montevideo. Så föll dikaturen!

Två månader före mordet höll King en predikan i sin församling som sedan återgavs på hans be­grav­­ning. Han uttryckte i den sina tankar om döden och sin begravning. Begravningen skulle inte vara lång och inte heller ett eventuellt minnestal. Det skulle inte ta upp hans nobelpris eller något om alla övriga utmärkelser han fått. Det han önskade skulle sägas kopplade han till Jesu ord om domens dag. ”Det kan sägas:

att jag försökte döma rätt i fråga om kriget…

att jag försökte ge de hungriga att äta… och kläda de nakna…

att jag försökte i hela mitt liv besöka dem som var i fängelse…

att jag försökte att älska och tjäna mänskligheten.”

Om ni vill säga att jag var en fanbärare, så säg att jag var en fanbärare för rätten och för freden, jag var en fanbärare för rättfärdigheten.”

Han slutade sin predikan med dessa ord: ”Detta är allt jag vill säga… om jag kan hjälpa någon under vägen, om jag kan uppmuntra någon med ett ord eller en sång, om jag kan visa någon, att han går fel stigar, då är inte mitt liv för­gä­ves. Om jag kan göra min plikt som kristen, om jag kan bringa frälsning åt en en gång skapad värld, om jag kan sprida det budskap som Mästaren lärde, då har mitt liv inte varit förgäves.”

Martin Luther King hade en dröm! Har du? Har jag?

Leif Herngren 08.01.21  –  Anförande hos Kristna Freds i Alingsås på Martin Luther King-dagen


[1] Martin Luther King, Jr, Strength to Love, Fortress Press 1981. Finns i svensk översättning, Vägen heter icke-våld, Gummessons Bokförlag 1964 s 7ff o 17ff. De citerade bibelorden är Matteus 10:16 och Romarbrevet 12:3

[2] Martin Luther King Jr, Vi kan inte vänta, Gummessons Bokförlag 1964, s 85ff

[3] Per Herngren, Civil olydnad – en dialog, Lindelöws bokförlag 1999, s 28f

[4] Jesaja 10:1,2

[5] Al Gore, En obekväm sanning, s 10,11

[6] Efesierbrevet 6:12

[7] Albert van den Heuvel, Dessa förrädiska makter, Gummessons 1966 bl a s 34

[8] Johannes 8:32 och Galaterbrevet 5:1

[9] Martin Luther King, Jr, Strength to love, s 125,126

Written by leifherngren

maj 9, 2012 at 13:05

En kärnvapenfri värld är möjlig! Vi gör det tillsammans!

leave a comment »

Huvudparollen då vi fyllde Ullevi för 25 år sedan var: ”Norden – en kärnvapenfri zon.” Det är en målsättning och ett krav som fortfarande gäller – för Norden. Och för åtskilliga andra länder. Men dessvärre inte för alla.

 Åtskilligt har hänt under dessa år:

+ Muren raserades mellan Öst- och Västtyskland.

+ Sovjetunionens sönderfall och en avspänning mellan det som tidigare var Öst och Väst.

+ Apartheidregimen har fallit i Sydafrika.

+ På Nordirland har för första gången de ansvariga ledarna från de två motsatta lägren mötts i politiska överläggningar.

+ Kina är i dag ett öppnare land och har blivit en av stormakterna – men utan demokrati.

+ Det går att visa på fler positiva skeenden men…

Dessvärre gäller också följande:

+ I dag har fler länder kärnvapen än för 25 år sedan.

+ Och det spekuleras i att än fler är på väg.

+ De gamla kärnvapnen håller på att bli alltför gamla och USA och Storbritannien arbetar nu med att förnya sina kärnvapenförråd.

+ Och i USA – och säkert också på andra håll – arbetar man med att producera så kallade taktiska kärnvapen att brukas i strid.

+ USA:s och Storbritanniens med flera länders intåg i Irak har närmast lett till ett nytt Vietnam – med våld och inbördeskrig.

+ Palestina – Israel är en krutdurk med påverkan på hela Mellan-Östern.

+ I Afghanistan råder inbördeskrig med inblandning av stormakterna och där också svenska soldater finns med – med frågetecken vad deras insats egentligen innebär

+ I Ryssland ligger uppenbarligen demokratin illa till.

+ Den svenska vapenexporten är växande.

Så skulle vi kunna fylla på med ytterligare oroshärdar och inte minst peka på vart vi är på väg som mänsklighet och skapelse med de av oss människor skapade klimatförändringarna. Mycket allvar­liga utmaningar till oss alla! Var finns i dag de 100.000 som var med 1982?

Vacklande engagemang

Det är en mycket oroväckande utveckling vi ser i ett allt svagare engagemang för fredsarbetet. Människor kryper in i sin lilla värld och stänger till såväl sina ögon som öron inför vad som pågår.

Vad är att göra då alltför många engagerade människor svalnar och träder åt sidan? Vi kan ju påminna oss några av de mest citerade orden av Martin Luther King: ”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors handlingar, utan i goda männi­skors likgiltighet.”

Låt mig också återge ett citat från Mahatma Gandhi: ”Det uppstår tillfällen i ditt liv då du måste agera även om du inte kan få med dig dina bäste vän­ner. Den stilla lilla rösten inom dig måste alltid vara den avgörande rösten/domaren inför en smutsig/orättfärdig konflikt.”

 Då det gäller kärnvapnen är det alltför många som tror att den frågan inte längre är så aktuell. Vad är att göra?

 

Temat för kampanjvecka har också dessa ord: Vi gör det tillsammans!

Det är för mig mycket avgörande ord. Vi måste finna varandra till stöd för fortsatt engagemang.  Inom kyrkorna världen över har vi kopplat samman vår tids avgörande frågor under devisen: ”Justice, peace and the integrity of creation.”

Frågan om fred hör obönhörligen samman med frågan om rättvisa. Dessa frågar kan aldrig kopplas bort från de hot mot hela skapelsen som vi nu lever med.

I måndags kom min hustru och jag hem från två veckor i Skottland. Där gjorde vi en resa genom västra och norra Skottland med en underbar natur. En natur som är – som all jordens natur – hotad. På färjeturen från Stavanger till Newcastle läste jag Al Gores bok En obekväm sanning efter att någon vecka tidigare sett hans film. Den obekväma sanning han presenterar bygger på vetenskap­liga fakta som inte längre kan ignoreras.

Han vet hur ofta han och andra talar för döva öron. Själv ger han oss sitt personliga vittnesbörd om sin vackra systers död i cancer.

De fakta som föreligger om det ohyggliga hot mot mänskligheten som kärnvapnen och avfallet från kärnreaktorerna utgör vet vi om. Men vem lyssnar och tar konsekvenserna?

Iona-kommunitetens förpliktelse till fred och rättvisa

Vår vistelse på Skottland innefattade också en vecka på den lilla ön Iona och The Iona Communi­ty. I anslutning till denna ö som sedan 600-talet varit utgångspunkt för kristen verksamhet finns denna ekumeniska gemenskap av människor med ett mycket starkt engagemang utifrån sin kristna tro för rättvisa, fred och skapelsen.

Dagarna vi var där leddes av ett par 60-åriga kvinnor som satt in sina liv i arbetet för dessa frågor. Bägge har genom sitt engagemang och sitt motstånd bland annat mot kärnvapenmissilerna i Eng­land häktats ett antal gånger med vistelser i fängelse.

Trident Plougshares agerar inom ramen för den internationella fredsrörelsen engagerad i arbetet för avrustningen av kärnvapnen sedan Hiroshima och Nagasaki.

De arbetar intensivt och med icke-våldsmedel för att avrusta det brittiska kärnvapensystemet som utvecklats och finns i Trident-ubåtarna.

Jag vill återge något av den grund dessa människor arbetar ifrån. Man har slagit fast en förpliktelse med bland annat dessa ord:

Vi tror…

… att evangeliet förpliktar oss att söka fred grundad i rättvisa och att den oskattbara försoningen är i evangeliets centra

… att arbete för rättvisa, fred och ett rättrådigt samhälle är en angelägenhet av högsta nödvändighet

… att Gud har skapat oss till medarbetare och förvaltare av skapelsen och att vi har ansvar att leva i en rätt relation till hela Guds skapelse

… att skapelsen – rätt och okränkbart hanterad – kan förse allas behov, men inte i den girighet som leder till orättvisa och ojämlikhet och hotar livet på jorden

… att alla skall ha rätt till kvalité och värdighet i ett gott liv som rymmer tillräckliga fysiska, sociala och politiska förutsättningar utan att underkuvas av fattigdom, orättvis och fruktan

… att social och politisk handling som leder till rättvisa för alla folk underbyggd av bön och samtal är ett nödvändigt uppdrag för kyrkan på alla nivåer

… att bruka eller att hota med kärnvapen eller av andra massförstörelsevapen är teologiskt och moraliskt oförsvarbart och att motstånd mot deras existens är ett absolut måste i kristen tro

Vi gör det tillsammans!

 Grunden för fortsatt engagemang för rättvisa, fred och för skapelsens överlevnad är…

… att vi tar de hot som föreligger på allvar

… att vi handlar

… att vi inte ger upp

… att vi i allt vårt engagemang har ett hopp

Förbannelsens och försoningens bilder:

+ Några av oss har bilderna från andra världskriget med dess förbannelse – då inte minst Hiroshima och Nagasaki – men också bombmattorna över Tyskland

+ Djävulskapet i koncentrationslägren och utplåningen av miljoner judar och andra

+ En bakbunden människa i Saigon som skjuts ned av ansvarig människa eller flickorna Springande med brinnande napalm

+ En klämkäck svensk minister som är ute på säljresa för svenska vapen

+ Våldskulturens alla bilder i våra media

Risken är att vi bara ser dessa förbannelsens bilder. Men det finns också andra bilder:

+ Bilderna från människor i Prag som mötte de sovjetiska stridsvagnarna med blommor

+ Knäböjande människor mottagande nattvarden i Polen i frigörlsens tid

+ En reslig svar kommer ut efter 28 års fängelsetid – bl a Robben Island – med försoningens budskap och blir landets president

+ En ung man med bärkassar i sina händer ställer sig framför stridsvagnarna i Beijing

 

För oss var gemenskapen med andra människor och inspirationen av dessa relaterad till de mest centrala i min kristna tro det som gav förnyelse av engagemanget för arbetet också för

En kärnvapenfri värld är möjlig! Vi gör det tillsammans!

Leif Herngren 2007.05.02  –  Anförande vid IKFF:s kampanjvecka för en kärnvapenfri värld

Written by leifherngren

maj 9, 2012 at 12:27

Martin Luther King – predikant, agitator och skribent

leave a comment »

Jag har med stort intresse avslutat läsningen av Fredrik Sunnemarks avhandling An Inesca­pable Network of Mutuality. Discursivity and ideology in the Rhetoric of Martin Luther King, Jr. Av­handlingen las fram 2001 vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs Universitet. Den har tyvärr blivit liggande i en av mina hyllor men nu är den läst. Språket är dessvärre som framgår av titeln engelska. Martin Luther King har varit en av mina inspiratörer. Avhandlingen ger en mycket spännande bild av den tid King verkade i som den mest framträdande ledaren av medborgarrätts­rörelsen och dess arbete under 1950-60-talet fram till mordet på King.

Avhandlingen ger en god bild av den utveckling som skedde i arbetet mot den rasism som präglade USA. Avgörande var den svarta kvinnan Rosa Parks vägran i december 1955 att ge upp sin plats på en buss till en vit man vilket krävdes. Så startade bussbojkotten i Montgomery där King trädde fram och snabbt valdes till ledare. 1957 formerades The Southern Christian Leadership Conference av svarta pastorer och lekmän med King som ledare. Arbetet för mänsklig värdighet ledde vidare över Atlanta – till Birmingham och Kings brev från fängelset där – till marschen i Washington med över 250 000 lyssnare till hans flammande appell ”I have a dream” – till Oslo och Nobelpriset – och till Memphis och mordet där.

Sunnemark visar på hur Kings tal och skrifter bars upp av träffande citat från litteraturen som av Shakespeare, Thomas Carlyle, Leo Tolstoy med flera. King var hemma inom filosofin och under­byggde sina tal med argument från Socrates och Aristoteles, från Immanuel Kant och Martin Buber och andra. För Kings tänkande och strategi med icke-våld och civil olydnad spelade David Henry Thoreau och dennes Essay on Civil Disobedience tillsammans med Mahatma Gandhi en oerhört avgörande roll. Från sin teologiska utbildning lyfte King fram tankar från klassiker som Augustinus och Thomas av Aquino men också senare teologer som Reinhold Niebuhr och Paul Tillich. King visade också på att den framgång som präglat vetenskapen också måste få vara argument för en moralisk utveckling.

För King var det oerhört viktigt att knyta an till den amerikanska historien med presidenter som Abraham Lincoln och Thomas Jefferson. Den amerikanska oavhängighetsförklaringen 1776 slog fast följande sanningar: ”Alla människor är skapade lika; av sin skapare har de utrustats med vissa oförytterliga rättighe­ter…” Dessa sanningar var avgörande byggstenar i hans tal och skrifter. Inför de angrepp som man ställdes inför hävdade King: ”Om vi har fel så har denna nations högsta domstol fel, då har den amerikanska konstitutionen fel…” Man visade oerhört klart på att dessa sanningar och konstitutionen från 1789 inte gällde i USA.

Jag väljer att återge ett av alla de citat från King som återges i Sunnemarks avhandling: ”No, we are not trying to dominate the nation´s political scene, we just want to be free. We are not trying to do away with those things that are holy in our nation, we just want to remove those things that are unholy. We just want to be free… For your security, America…”

Sunnemark visar på det stöd medborgarrättsrörelserna hade från nordstaterna så länge det hand­lade om sydstaternas rasism. Kampen gav resultat och lagar fastställdes för de färgades rättigheter.  Då visade sig ett av våld präglat motstånd i nordstaterna för förverkligandet av dessa lagar. De hade ju klara konsekvenser på det ekonomiska planet.

Alltmer ställde King in sitt engagemang i ett allt vidare sammanhang. Kampen gällde inte bara de färgade i USA. Den gällde alla förtryckta runt om i världen. President Johnson hade genom sitt ”Great Society Programs” backat upp King. King anslöt sig så till det växande motståndet mot Vietnamkriget och kritiserade skarpt regimen. En ny och annorlunda situation uppstod för King och rörelsen. 1967 höll King talet ”Beyond Vietnam” i Riverside Church i New York. King talade som predikant utifrån sin kristna tro och uttalade sig samtidigt som alltid i det ladda­de politiska fältet. Han kunde inte längre vara tyst. ”I must be true to my conviction that I share with all men the calling to be a son of a Living God.”

Den förändring som skedde i det amerikanska samhället under dessa år innebar också en utveckling för King. Han radikaliserades alltmer. Han såg inte bara rasism. Han såg ett orättfärdigt amerikanskt samhälle på det ekonomiska planet. De orättfärdiga strukturerna som byggde upp USA drabbade stora grupper och då inte bara de svarta. Dessa strukturer gällde också internationellt med USA som ledande gigant. King talar nu om ”the white power structure”. Han slår fast att diskriminering, arbetslöshet, ignorans och fattigdom har skapats av “the policymakers of the white society”.

En av Kings närmaste medarbetare ställdes inför frågan om vilken litteratur som hade varit mest avgörande för King. Denne svarade då att det helt enkelt var Matteus, Markus, Lukas och Johannes. ”Grunden för Kings tjänande och mission var den etik och moral som den korsfäste snickaren från Galiléen stod för.” King proklamerade först och sist Jesus av Nasarets evangelium. Han kämpade för ”a revolution of values” – värderingar vars grund han fann i evangeliet.

Jag är pastor i Missionskyrkan och har genom åren arbetat mycket med frågorna om trons konse­kvenser och relationen kyrka-samhälle. Vårt förlag gav ut Kings böcker vilka gjorde djupt intryck på mig. Vår son, Per, motiverade sitt engage­mang för fred, ickevåld och konfliktlösning bland annat med hur han fann och läste Kings böcker i mitt bibliotek.

1968 gjorde jag en resa till USA för att studera kyrkornas och medborgarrättsrörelsernas arbete för mänskliga rättig­heter. Planerat var att träffa King. Men veckorna innan jag anlände i slutet av april släcktes hans livsgärning. Poor Peoples Campaign pågick i Washington vilket var det projekt King arbetat med för att sätta fokus på den ekonomiska exploateringen av de fattiga. Resurrection City, Uppståndelsens stad, hade med plywood upprättats i Washington för att man därifrån skulle uppvakta de centrala myndigheterna. Jag gick dit och hälsades tillsammans med andra som kommit dit från olika delar av USA av en ung svart pastor. Denne stod på en låda och ledde oss i sången: ”I may be a puerto­rican, but I am a man… I may be a black man, but I am a man… I may be a poor white, but I am a man… For I am a Gods child.” Pastorn som ledde sången var den senare presi­dent­kandidaten Jesse Jackson. Jag fick också tillfälle att träffa och lyssna till Kings efterträdare pastorerna Ralph Abernathy och Andrew Young – senare USA:s FN ambassadör.

En av de bilder efter mordet på King som grep mig särskilt var en bild från Memphis. Ren­håll­nings­arbetare av olika färg kommer vandrande i en lång rad. Alla med samma plakat i handen med texten: ”I am a man.” I det land som av många uppfattas som frihetens hemland på jorden fick människor tala om för andra att också de faktiskt var människor.

Martin Luther King har nu fått en särskild minnesdag i USA. Den som vill bekanta sig med denne ledargestalt i USA:s historia har mycket att hämta i Fredrik Sunnemarks avhandling som varmt rekommenderas.

Leif Herngren Bohus-Björkö 12.02.29

Written by leifherngren

februari 29, 2012 at 11:47