Leif Herngrens Blog

Tankar om livet

Kristus är uppstånden – Ja, han är verkligen uppstånden – Påskdagen

with one comment

Matt 28:1-20

Kris­tus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden. Så hälsade vi i dag varandra med denna ryska påskhäls­ning. Påskens blommor fyller nattvards­bor­­det. Påskens lovsånger har ljudit i kyrkan. Så har påskens budskap nått oss i ord och toner. Långfredagens mörker bryts upp av påsk­da­gens ljus.

Men vi vet att för många har mörkret inte brutits. Livet har bjudit på mycket mörker. Man vandrar tungt på en väg allt­för fylld av misslyckanden eller lidande – en korsmärkt väg. Du kan­ske finns här som likt Maria bär på smärtan efter en nä­ra anhörig eller kär vän som lämnat dig.

”Den stora och heliga sabbaten”

 Min hustru och jag hade för några år sedan under Sovjettiden förmånen att delta i en ortodox påsk­helg i Moskva. De har förmågan att – på ett helt annat sätt än vi – uttrycka påskens budskap också i det dra­ma som guds­tjänsterna utgör. Påsklördag – som vi inte sällan firar ganska så slarvigt – kallas inom de orto­doxa kyrkorna för den stora och heliga sabbaten. Det är Guds vila – den stora väntan inför vad som skall ske. Jesu döda kropp ligger i en klippgrav. Det uttrycks i gudstjänsten i följande ord:

”O Herre, min Gud, jag vill sjunga för dig en begravningshymn, en sång vid din begravning:

ty genom din begravning har du öppnat livets portar för mig. Genom din död har du dräpt död och dödsrike… bortom vårt förstånd ligger du inför våra ögon, ett lik – men dock själva livets källa.”

Kyrkan var fylld av människor som fick stå – efter­som där inte finns några bänkar. De står med sina otända vaxljus i väntan på vad som skall ske då påsklördagen går över i påskdagen. Då ropas bud­skapet ut i kyrkan:

Kristus är uppstånden. Ja, han är verkligen uppstånden.

Det stora påskljuset i fonden tänds och därifrån vandrar ljuset från person till person, från vaxljus till vaxljus ned till alla som samlats i kyrkan. Det tidigare mörklagda kyrkrummet fylls av ljus – upp­ståndelsens ljus. Kristusljuset förmedlas från människa till människa. Vi hälsas med glädje­budet:

”Detta är natten då Jesus Kristus bröt sönder dödens kedjor och triumferande steg ut ur graven.

Kraften i denna heliga natt skingrar allt ont, utplånar all skuld, återställer all oskuld, ger sörjande glädje.

Detta är i sanning en välsignad natt när himlen är förenad med jorden och människan försonad med Gud.”

Kyrkan fylldes av levande ljus. Mörkret bröts. Uppståndelsens ljus tändes. Brinner det ljuset också här i vår kyrka – och i våra sinnen?

Kom och se… Han är inte här, han har uppstått

I vilken kyrka vi än samlas inför påskens mysterium så har det sin grund i evangeliet vi tidigare lyssnade till. Vilken frukt bär detta evangelium med sig?

Vår tro kan vara av det slag som präglade kvinnornas vandring till graven. De kom – skriver Matteusför att se graven. Markus berättar att de har med sig välluktande kryddor för att smörja Jesu kropp. Men vem skall rulla undan stenen från graven åt oss? Kvinnorna går i sin sorg för att göra Jesus en sista tjänst. De ser tillbaka på det som hänt. Det brinner inget ljus i deras ögon, finns inget hopp i deras sinne inför framtiden. Allt har slocknat.

Kvinnorna sökte en korsfäst Jesus. Men de möttes av denna hälsning: Kom och se, han är inte här, han har uppstått… kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: Han har uppstått från de döda. Den häls­ningen förde de med sig till lärjungarna. Lukas konstaterar att dessa tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. De tvivlade.

Men Johannes återger den berättelse som fängslat mig allra mest. Två av lärjungarna som hör kvin­nornas ord att de flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de lagt honom bryter up och be­ger sig springande till graven. Den yngre av dem, Johannes, kommer först fram och ställer sig av­vaktande och ser in i graven. Han ser linnebindlarna ligga där och låter Petrus gå in först. Petrus ser bindlar­na men också duken som hade täckt Jesu huvud ligga hoprullad vid sidan av. Så går Johan­nes in. Och evangeliet säger kortfattat: Han såg och trodde. Uppståndelsetron föds i en grav.

 Johannes berättar vidare att Maria då hon återvänt står och gråter utanför graven. Hon ser en man komma och frågar denne om det är han som burit bort den döda kroppen. Då säger mannen: Maria. Hon vänder sig då helt mot honom och ser och säger: Rabbouni. Uppståndelsens ljus tänds hos Maria.

 

Saliga är de som inte sett men ändå tror

Paulus arbetar med frågan om det finns någon uppståndelse från de döda vilket ifrågasattes. Han säger då: Om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro… då är er tro meningslös. Om vi i Apostlagärningarna granskar Paulus predikningar finner vi att hans huvudpoäng är Jesus uppståndelse. Då han som fängslad står till svars inför ståthållaren Festus och kung Agrippa håller han en lång utläggning om sig själv och sin förkunnelse och når så fram till dessa ord: Messias måste lida och som den förste uppstå från de döda. Då avbryts han av Festus med orden: Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen.

 Budskapet att Jesus har uppstått uppfattas av många som tomt prat – utan förankring i den verklig­het vi lever i. Som översteprästerna söker många finna en förklaring till den tomma graven.

Vi har samlats denna påskdag inför påskens bud att Kristus har uppstått. Tror vi detta? Hur är det med oss då funderingarna går tvivlets väg inför påskens mysterium. Då vi kanske stått inför dödens allvar i en kropp där livet slock­nat. Kan det få liv igen?

 Det var inför vad de såg i den tomma graven och i mötet med Jesus som uppståndelsetron föddes. Evange­liet berättar också om Tomas som inte var med då de andra träffade Jesus. Han tvivlade vilket inte var så märkligt. Han hade ju själv sett korsfästelsen och Jesu död. Men han fick ett möte med Jesus. Och gav då denna sin bekännelse: Min Herre och min Gud.

 Jesus säger då: Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror. Hur är det med oss som inte sett? Kristus är uppstånden.  Är det en levande sanning för oss? Den frågan får vi var och en ställa till oss själva.

Att Kristus uppstod från de döda är grundläggande för kristen tro. Det är ett budskap som ifrågasätts och avvisas. Men det är i den tron Kristi kyrka lever och i varje påsk – ja, under hela kyrko­året – förkunnar Kristus har uppstått. Ja, han är verkligen uppstånden. Det är i den tron vi som Jesu lärjungar får vandra mot framtiden.

Jag höll på äldreboendet Hammarhus i Hammarkullen en påskandakt utifrån denna ryska påskhäls­ning. Efter andaktens slut kom en gammal man fram med tårarna rinnande över ansiktet, räckte mig handen och sa Kristus är upp­stån­den. Jag tog hans hand och svarade: Ja, han är verkligen uppstånden.

Efteråt berättade han att han var en rysk musiker som flytt sitt hemland och så till sist hamnat i Hammar­kullen. Hälsningen hade landat rakt in i hans inre och påmint om det han växt upp med. Påskens glädjebud.

Detta skedde i de dagar då Tomaskyrkan stod färdig och skulle invigas. Lördagen samla­des vi i den vandringskyrka vi levt i de första åren. Vi firade nattvard. På söndagen möttes vi i vår nya kyrka och firade högtids­gudstjänst. Helgen var en följd av att Jesus lever och också i dag kallar lärjungar att stå upp för och bekänna sin tro.

 Vår nyvunne vän – den ryske musikern – var med oss i lördagens nattvard. Vi delade med varandra vår tro att Kristus är upp­stån­den. Ja, han är verkligen uppstånden. Amen! Halleluja!

Leif Herngren  Bohus-Björkö 12.04.08

Written by leifherngren

april 8, 2012 den 13:49

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Spännande text! Om Kristus verkligen är uppstånden. Och det är avgörande för kristen tro. I så fall blir tron begriplig först när vi förstår tro som förtröstan och tillit.

    Ifall tro hade den moderna betydelsen ”tro på”, i så fall skulle ”verkligen är (uppstånden)” reduceras till ”uppfattning att”. Men ”verkligen uppstånden” gör sig oberoende av uppfattning. Verkligen är verkligt oberoende av ifall vi uppfattar det eller inte. Världen och kristendomen kan inte reduceras till subjektiv uppfattning, åsikt eller upplevelse. Det verkliga är oberoende av uppfattning och åsikt. (Visst, åsikter är verkliga i sig själv också.)

    Därmed handlar kristendomen om ifall vi har förtröstan till att Jesus övervinner döden. Förtröstan kan ju inte reduceras till subjektivitet. Vi förtröstar på något som vi inte själva har kontroll över. Motsatsen mot tro (förtröstan) blir därmed förtvivlan, snarare än den moderna betydelsen som ordet tvivel fått. Tro kan därmed aldrig bli individuell och privat. Tro är förtröstan på något annat än mig själv, mina uppfattningar och åsikter.

    Därmed blir väl Tomas tvivlaren egentligen snarare Tomas den förtvivlade? Visst, att han behövde direkta bevis föregriper den moderna positivismen. Men i vår tid reduceras Tomas till positivist. Att han behövde direkta bevis är mer en del av hans förtvivlan, tilliten håller på och kollapsar. Tillit ställs i berättelsen snarare mot Tomas behov av kontroll, att kontrollera, än mot ett rent empiriskt positivistiskt bevisande. Empirismen och positivismen får därmed en mer sekundär betydelse än vad den ofta har idag i våra berättelser om Tomas den förtvivlade …

    Kan det stämma?

    Per Herngren

    april 8, 2012 at 14:21


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: