Rikets vägröjare – 3e advent

Matt 11:2-19

 

Inl En av vårt lands mest kända predikanter var på sin tid Nils Bolander som slutade sin prästgär­ning som biskop. Detta till trots var det ingen enkel match för honom att träda upp i predikstolen och avge sitt budskap. Han formade också sitt budskap i diktens form och skrev om sin vånda:

Han står däruppe på en gyllene piedestal
tätt under skumma valv och fromma ornamenter.
En ljungande Amos, en tröstande Jesaja, en Jeremia i prästkappa- – –

Ni som sitter därnere i bänkarna, ser ni inte vem han är,
den ensamme fågeln som ropar från sin granna holk?
Ett pelarhelgon? En påfågel som reser sina fjädrar, Guds talträngde advokat?
Nej, en av er, en liten människa i stor nöd,
en som håller domedag över sig själv.
Duvan som svävar över hans huvud är ju allenast ett träbeläte.

Ni som sitter därnere i bänkarna, vet ni, hur han känner det
var gång han smyger sig ned i predikstolstrappan?…
Men… i sakristians ensamhet då knäpper han händerna
och tackar sin Gud för den ofattbara nåden
att trots allt få stamma fram
ett bud från den levande Guden.

Tredje söndagen i advent handlar om det röjningsarbete som behöver ske för Guds rike. Det var i det röjningsarbetet som Nils Bolander stod och upplevde dess vånda. Texterna i dag handlar om Vägrö­ja­ren framför andra – Johannes döparen. Han trodde att Guds rike var på gång. Det var hans bud­skap och han såg som sin uppgift att röja väg för detta rike.

Men Johannes började undra om Jesus verk­ligen var den han pekat ut som himmelrikets företrädare. Från fängelset skickar Johannes frågan med några av sina lärjungar om Jesus verkligen är den som skulle komma. Jesu svar blev detta: Gå till­baka till Johan­nes och berätta vad ni ser och hör.

Rubriken över mina tankar i dag är ”Rikets vägröjare”. Predikan handlar inte bara om Johannes döparen utan om alla andra vägröjare för Guds rike. Den handlar därför också om oss!

Nils Bolander visste sig i sitt stora uppdrag vara en av oss andra, ”en liten människa i stor nöd”. Så har det varit för alla Guds vägröjare. De är vanliga människor Gud brukar – människor som likt Johan­nes kämpar med tvivel och vånda. För det är så att… 

Guds rike är på gång genom människor – himmelrikets vägröjare

Det är mitt första påstående. Det är en av de vägar genom vilka Gud låter sitt rike bryta fram. Gud har också andra sätt att verka. Men i dag påminns vi om att him­melriket tar gestalt och tränger fram i folkhavet genom människor som han brukar som red­skap och vägrö­jare för Riket.

Vad är det för rike vi talar om? Psalmen som lästes ger oss ett svar med orden om vem Gud är:

Han som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem…
Han ger de förtryckta deras rätt, han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna…, öppnar blinda ögon…, rätar krökta ryggar…,
älskar de trogna…, ger främlingar skydd…, stöder faderlösa och änkor men korsar de ondas planer.

När och var sker detta? Jesus säger om detta rike att det finns mitt ibland oss då vi tar emot det i våra hjärtan och präglas av det – blir dess redskap, förmedlare. Riket tar gestalt genom människor!

Jesus såg Johannes döparen som en av de stora vägbyggarna i Guds handlande. Han säger: ”Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram.”

Är då detta rike på väg till människor också i dag? Ser vi på kyrkans första historia är det inte svårt att se hur Riket tog gestalt – inte bara genom uppenbara under och tecken – utan genom evan­geliets segertåg genom det romerska världsväldet. På samma sätt ser vi i perioder av kyrkans historia hur evangeliet bryter ny mark och människor erfar hur Jesus från Nasaret på nytt drar fram genom byg­derna precis som vi sjöng tidigare:

Jesus från Nasaret går här fram än som i gången tid…

I kyrkorna ser vi ibland mer tillbaka än framåt i tiden. Vi har hört talats om de stora väckelserna. Men vi tycker att det är skralt med gudsrikets framfart i våra dagar. Då får vi grans­ka det tidigare påståendet att Gud i alla tider kallar och vill bruka vägröjare för sitt rike. Finns det sådana vägröjare i dag? Är dessa vägröjare alltid bara några få ”stormän” – eller gäller Jesu ord till sina lärjungar också dagens lärjungar?

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er
och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består…

Det var för detta som Nils Bolander tackade Gud – ”för den ofattbara nåden” att han fick vara den levande Gudens företrädare.

Finns det vägröjare för Guds rike bland de barn och ungdomar som nu växer upp och finns i vår om­­­givning. Finns Guds vägröjare bland de vuxna som står mitt upp i livet? Finns de bland de äldre? Finns detta rikes vägröjare här i gudstjänsten i dag?

Eller får han som kallar oss höra samma ursäkter som tjänarna i Jesu liknelse fick höra som bjöd till bröl­lop?
– Jag har tyvärr inte tid – mitt arbete tar all tid – och så har jag ju min familj…!
– Jag har tyvärr inte de gåvorna som krävs för ett så viktigt uppdrag – andra kan det bättre än jag…!
– Jag känner inte för det, har inte lust…!

Frågan till oss är om vi sitter på läktaren och valt att vara åskådare. Tror jag att himmelriket i dag tränger fram bland människorna under det att jag som Jesu lärjunge sysslar med andra ting? Eller är jag en av detta rikes vägröjare?

Himmelrikets glädje och allvar

Jesus har ytterligare något att säga oss med orden om barnen på torget som ville få andra med sig i sin gemenskap. De orden ger oss något av pro­blematiken med att vara Rikets vägröjare. Jesus und­rar vad han skall likna sin samtids människor vid – och oss – vår tids människor:
Matt 11: 16-19a

Johannes döparen röjdes ur vägen på grund av sin frispråkighet och dödades av kung Herodes. I dag har Lucia vandrat in i vår kyrka. Lucia var en av Rikets och det godas banerförare som led mar­tyrdöden. Så får dagens Lucia påminna oss om vår kallelse att vara ljusbärare i mörka tider.

Rikets vägröjare har i sin framtoning varit nog så olika. Det har de varit därför att Riket inte går att fånga in i en enkel formel utan rymmer så mycket och så skiftande innehåll – Guds egen mångfald.

Advent ger oss både himmelrikets fest och dess djupa allvar. Hos Johannes möter vi kärv­heten, maningen till omvändelse – att stå upp och lämna orättfärdigheten och ge­stal­ta rätten på jorden, Guds rätt och rättfärdighet. Men advent bjuder oss också himmelrikets fest och glädje. Men festen och glädjen hör obönhörligen samman med väckelsebudskapet till omvändelse och lärjungeskap.

Jesus talade i texten också om Visheten. Om visheten kan vi läsa i Ordspråksboken följande ord: ”Visheten höjer sitt rop på gatan, på torget låter hon höra sin röst. I bullrande gathörn predikar hon, där portarna i staden öppnar sig, där talar hon sina ord.”

Så ställs frågan om någon lyssnar och konstaterandet att man inte vill höra utan låter alla råd fara. Man vill inte bli tillrättavisad.

I dag är det vi som nås av utmaning­en i advents­psalmen: ”Öppna ditt hjärta i bön och bot.”

Vad är det för jul vi förbereder? Är det en jul som rymmer både himmelrikets allvar och dess gläd­je? Guds rike tar gestalt då människor antar Guds utmaning att bli hans vägröjare och låter sig fyllas av helig ande och eld.

Att vara Rikets vägröjare handlar i första hand – inte om vad vi gör – utan om vad vi är – om våra liv bär Rikets frukt eller inte. Läser vi vidare i evangeliet finner vi dessa ord av Jesus:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Advent bjuder dig att gå in under Jesu kallelse i vetskap om att hans ok är skonsamt och att den bör­dan inte bara är lätt att bära, den ger också mening åt en människas liv – att vara en av Rikets vägrö­jare. Jesus bjuder dig i denna gudstjänst att ge ditt ja till ett liv i Rikets tjänst.

Leif Herngren  Johanneberg 06.12.17