Leif Herngrens Blog

Tankar om livet

Att växa i tro och mogna som människa – 5 i påsktiden

leave a comment »

Johannes 17: 9-17, 1 Kor 3:1-3

 ”Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor i dag, alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.”

Dikten Mätarlarven av poeten Werner Aspenström utmanar oss till reflektion över hur vi lever vårt liv. Spanande mot evigheten – eller – en stilla lunk i de vanliga hjulspåren?

Temat över denna dags texter är Att växa i tro. Rubriken över mina tankar är att växa i tro och mogna som människa. Det handlar trons tillväxt om. Den gäller hela mitt jag, hela människan – att mogna som människa.

Jag har varit med om fina musikupplevelser – musikers avslapp­nande lek med instru­men­ten utifrån deras professionalisering. Hur det började för dem, det vet jag inte. Men ett vet jag – de föd­des inte som färdiga musiker. Ba­kom det jag fick lyss­na till låg ett hårt arbete och mycket tid för trä­ning och åter träning. Det var människor – som utifrån sina gåvor och en intensiv möda – växt som mu­si­­ker och människor. Så kunde de bjuda oss på en fin musikalisk upplevelse.

Att växa som människa och kristen är inte något som sker automatiskt och utan arbete. Här gäller det­samma som för mu­siker. Eller som för en duktig idrottskvinna. För henne krävs träning och åter träning. Detsamma gäller hela människans tillväxt – vår mentala och andliga hälsa!

Du som är ung har säkert fått höra: ”Vad stor du har blivit!” Detta säger en del till oss äld­re också men då tyvärr för att vi växt till på bredden. Till­växten förutsätter att vi äter. Vi behöver näring för att kroppen skall kunna växa – ibland alltför mycket.

Hur mycket tid lägger vi ned för vårt kroppsliga välbefinnande? För vår mentala hälsa och tillväxt? Och vad tid ger vi för vår andliga mognad? Vilken näring tillför vi för vår andliga tillväxt?

 Paulus ger oss i Filipperbrevet en av sina paradoxer: Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.

Arbeta med fruktan… ty det är Gud som verkar i er!

I världen men inte av världen

 Evangeliet är hämtat ur Jesu förbön. Jag ber för dem. Jesus skall lämna denna värl­den men lär­jungarna kommer att vara kvar. Hans bön är: Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda… Helga dem genom sanningen; dit ord är sanning.

 Jesu budskap är detta: Vi skall leva i världen men inte tillhörande världen. Därför blir hans bön: Helga dem. Han ber: Helige fader bevara dem i ditt namn… bevara dem för det onda. Vi behöver bevaras från det onda. Att leva i världen är att ständigt frestas av allt vad världen bjuder på. Åtskil­ligt av detta är ont som Jesus ber att vi skall bevaras från. Han vet vad som behöver ske med oss och ber därför: Helga dem genom sanningen. Vad är ont för oss? Vad är gott?

 Jag är pastor sedan 50 år. Både jag själv och andra kan tro att andlig mognad auto­matiskt löser sig för oss som står i församlingens tjänst. Så är det naturligtvis inte. Samma frestelser och neder­lag som ni hamnar i möter jag i mitt liv. Samma frestelse att leva på rutiner resulterar i and­lig torka då livets och tjänstens många var­dags­bestyr tar överhanden.

 Vår är tid för att rensa upp efter vägarna och i våra trädgårdar. Ljuset avslöjar vad som behöver städas bort. Vi får be: ”Gud, hjälp mig rensa bort ur mitt liv det som är gammalt och dött, det som hindrar mig att se dina nyskapande krafter.”

Evangeliet säger oss att vi får komma till Jesus sådana vi är. Men Jesus har aldrig sagt att vi skall förbli det vi är, stanna till i växten. Paulus är ganska upprörd i sitt brev till för­samlingen i Ko­rinth. Församlingsborna har fallit in i en uppblåst andlighet utan mognad. Han går till rätta med dem med utgångspunkt i hur det var när han kom till dem och grundade församlingen: 1 Kor 3:1-3     

Paulus talar om spädbarn i Kristus.  Som nykristna fick de mjölk. Nu borde de vara mogna för fast föda – men icke. Ni tål den inte heller nu! Paulus säger i annat sammanhang: Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar. Det vittnar om andlig omognad.

Paulus tar upp trons etiska konsekvenser. Deras liv vitt­nar om att de lever på vanligt mänskligt vis… Vad menar han? Som kristna har vi ibland sökt leva nog så an­nor­lunda än andra människor. Så har vi insett att det rört sig om ytliga beteenden vilka vi då lagt av med. Men här talar Paulus kri­tiskt om att leva på vanligt mänskligt vis. Vad är det Paulus vill åt? Svaret är att för Paulus finns det ett inre liv som skall vårdas och som då inifrån präglar våra liv och ger det andra kvalitéer än de som odlas i världen. Men det handlar då inte om yttersidan av våra liv – utan om inre kvalitéer.

Om Paulus skulle skriva ett brev till församlingen här i Kortedala – eller till mig eller dig – vad skulle han då ha att skriva? Är vi i tillväxt så att vi tar till oss evangeliets fasta föda? Eller måste Paulus kons­ta­tera att vi fortfarande behö­ver mjölken, de enkla grunderna i den kristna tron?

Ur sitt goda förråd

 Jesus säger: Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Vad vi har i våra förråd har ju att göra med vad vi stoppat i oss – då inte av mat och dryck – utan av det som fyller våra inre förråd.

Då jag på Lidingö utbildades till pastor kom pastorn och författaren Frank Mangs till oss. Det han då gav oss har jag burit med mig genom livet. Han talade om vårt inre förråd och jämförde detta med van­liga förråd. Ett förråd avslöjar genom den lukt det sprider vad det innehåller. Så är det också med oss människor. Vad vi samlar på oss i vårt inre skapar en atmosfär kring oss.

Det kan finnas mycket sårigt och unket i en människa som sätter sin prägel på denna människa – skapar en dålig atmosfär kring henne. Det var därför Jesus sa: En ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd.

Men han sa också detta: En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd,

 Werner Aspenströms fundering var om vi lever våra liv som mätarlarver.

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad och spanar mot evigheten:

evigheten är alldeles för stor i dag, alldeles för blå och tusenmila.

Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad  0ch mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Jesus ber för oss: V 17-19

Leif Herngren Kortedala 11.05.22

About these ads

Written by leifherngren

maj 22, 2011 at 18:23

Publicerat i Påsktiden, Predikan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: